Åbo Underrättelser, pääkirjoitus: Torbjörn Kevin: Medial löpeld 3.8.2011
Jussi Halla-aho (Sannf.) är en exceptionellt kylig taktiker som i sina bloggtexter de senaste åren har uttryckt groteska grovheter med muslimer och så kallad multikulturalism som primära mål.
Det är därför han i dag kan titulera sig riksdagsledamot.
En stillbild av Finland nådens år 2011.
Två krav ställs nu på denna säregna politiker. SDP:s partisekreterare Mikael Jungner ber honom överväga att avstå från ordförandeskapet i riksdagens förvaltningsutskott, eller – och i det kravet enar sig en räcka ledarskribenter, i går bland annat HS – städa upp i sina ordval i den offentliga debatten.
Halla-aho kommer naturligtvis inte att lystra till något av kraven.
Han sitter på ett politiskt mandat byggt i hög grad på oförsonlighet mot invandrade finländare.
I utskottet sitter han som ordförande för att riksdagen har gett honom uppdraget – fuller väl medveten om hans åsikter.
Jungner agerar amatörmässigt. Det är ädelt att vara ridderlig men klokare att välja rätt lans för rätt debatt. Att etablerade politiker uppmanar Halla-aho att avgå är som regn för svampar. Han blir bara synligare.
Att han i en blogg för några år sedan kallade socialdemokrater för en av de mest lägrestående kräldjuren är ett stilprov på vad Halla-aho vill. Han får sitt politiska syre ur känsloyttringar som andas hatliknande olust.
Att han leder ett utskott där invandrarfrågor sorterar är ett val som träffats av hans parti. Ett medvetet val av partiet. Men de övriga gav partiet chansen.
I I-S (1.8.2011) säger SDP:s gruppordförande Jouni Backman att han konsekvent kommer att reagera på halvrasistiska yttranden från Halla-ahos sida. Det är bra och nödvändigt – men inte nog.
Etablerade partier måste senast nu inse att finländsk inrikespolitik måste tydliggöras.
Det räcker inte att man kallar sannfinländska inlägg för halvrasistiska. Man måste förklara – om och om igen – varför Finland tar sitt ansvar för internationell flyktingpolitik och hur detta ansvar inte till någon del kan förklara varför Finland inte är bättre i sin nationella rättvisepolitik.
Om och om igen måste övriga partier och politik utmana Sannfinländarnas invandrarretorik.
Det sker inte genom att man ifrågasätter deras plattform – den har de tilldelats av det parlamentariska system de är en berättigad del av. En sannfinländsk röst är lika värd som en socialdemokratisk.
Dra inte heller in omvärlden. Jungner hävdar att det är pinsamt för Finland att vi har en utskottsordförande av Halla-ahos kaliber.
Göm och glöm utlandskortet. Det är vi som sköter renhållningen på vår hemmaplan. Förstår inte en femtedel av våra väljare vitala delar av vår demokrati på samma sätt som de etablerade partierna gör det är det partiernas sak att bli tydligare.
Väljarna tröttnar en dag på Halla-ahos insinuationer om den muslimska världens lägre värde – men inte förrän övriga partier vågar stå upp för sin invandringspolitik.
Att stå upp för den är att förklara den så att väljare förstår den. Att försvara den utan ängsliga sidoblickar på sannfinländsk opinionsmedvind.
HS mästrar Halla-aho på ledarplats. Hans språkbruk är ”en gång för alla” inte lämpligt för en ordförande för ett riksdagsutskott.
Vi håller med HS – men varför ödsla krut på en kråka som flaxar bäst i krutrök?
Det finns ett socialt rättvisepatos i den sannfinländska retoriken – i dag övertydligt internaliserat i regeringens program för att det finns politiska motiv och helt enkelt orsak att tänka om.
Men det gäller inte den sannfinländska invandrarretoriken. Halla-aho vill se Finland som en isolerad ö som främlingar via sitt lägre värde inte ska komma åt att solka . Det är bra om politiker i Finland nu slutar lyssna passivt till hans litanior.
Men att ifrågasätta Halla-ahos rätt till sin plattform är fel politik.
Det är på den framskjutna och synliga platsen han ska torpederas – med klokare och vettigare budskap.
Det var oroväckande tunnsått med det under valrörelsen – och det bara delvis för att Halla-aho & Co taktiskt drivet undvek de värsta tonlägena.
Politiska rörelser som Halla-ahoismen får näring av att grov motargumentering ger dem det martyrskap de har som politisk idé.
Att gå i debatt med Halla-aho med av honom valda vapen är därtill lönlöst.
Nu kanske Jungner aldrig avsåg att inlägget skulle få dessa dimensioner.
Dags för partisekreteraren att inse det gällande mediala mönstret. Nämn Halla-aho och Soini och det mediala fnösket tänds som en – löpeld.