Hbl: Staden käbblar – papperslösa lider

Hbl: Staden käbblar – papperslösa lider 24.8.2013
Hbl: "Kostnad är ett svepskäl"

Helsingfors avvaktar med ett konkret förslag på hur papperslösa ska garanteras sjukvård, i väntan på nationella riktlinjer. Det här trots att stadens beslutsfattare redan för ett år sedan slog fast att problemet måste åtgärdas.

Han är 35 år och har en kronisk blodsjukdom som gör att han behöver blodförtunnande medicin. Får han inte medicin dör han. Den rumänska mannen är en av patienterna på kliniken för de papperslösa i Helsingfors, Global Clinic.

– Som läkare känns det fruktansvärt att inte kunna hjälpa honom. En kort tid betalade vi hans medicin, men eftersom han inte har rätt till ersättning från Folkpensionsanstalten kostar medicinen en hundralapp om dagen, säger Pekka Tuomola som är sektorchef för Diakonissanstalten, och en av de läkare som gratis tar emot de papperslösa på kliniken.

– Eftersom de här patienterna inte har några inkomster faller räkningen på Helsingfors stad eller HNS. Målet är att den offentliga sjukvården helt ska ta över. Det är beklagligt att det dröjer så länge, säger Tuomola.

"Mot människorätten"

I snart ett år har beslutsfattarna i Helsingfors debatterat hur staden ska ordna sjukvården för papperslösa. I tisdags var ärendet uppe i social- och hälsovårdsnämnden igen, men fortfarande låter en lösning vänta på sig.

Inför mötet föreslog social- och hälsovårdsverket att man fortsätter på samma sätt som förut, det vill säga att endast akuta fall sköts och frivilligläkarna tar hand om resten.

Den nuvarande lagen säger att papperslösa får vård endast i brådskande fall. Men att inte ens det sker visar Läkartidningen som i torsdags berättade om en familj med en tre veckor gammal baby med allvarliga andningssvårigheter. Barnet fick ingen hjälp på hälsovårdscentralen eftersom det inte fanns uppehållstillstånd att visa upp. I går sade förvalningsläkare Jukka Pellinen på Helsingfors social- och hälsovårdsverk att beslutet var felaktigt och att ärendet ska utredas.

De grönas Emma Kari, som står för det ursprungliga förslaget, är förbannad över att processen drar ut på tiden.

– Det kan inte vara så att sjukvården för de papperslösa hänger på läkarnas frivilligverksamhet. Vi har både fullmäktiges och stadsstyrelsens beslut på det, men gång efter gång får vi ett svar av verket som inte tillämpar beslutet, säger Kari.

Men alla delar inte hennes åsikt. Till exempel Samlingspartiet vill vänta på nationella riktlinjer så att staden inte behöver ta på sig "onödiga utgifter". På beställning av Social- och hälsovårdsministeriet håller Institutet för hälsa och välfärd på att utreda de papperslösas situation och möjliga åtgärder. Rapporten ska bli klar i januari.

– Det här har motparten hela tiden hänvisat till. Vi talar om år snarare än månader innan något förverkligas. Det är lustigt att man måste vänta på nationella riktlinjer när problemet främst gäller Helsingfors, säger Kari och fortsätter:

– Situationen strider mot de mänsk- liga rättigheterna. Men sköter man inte om personer med allvarliga sjukdomar utgör det också ett hot mot den övriga befolkningen i landet.

Det kan handla om patienter med tuberkulos och hiv. Om de skickas vidare till specialistvård kan prislappen för några dygn på sjukhus lätt landa på 5 000 euro medan till exempel behandlingen av en tuberkulospatient kan bli hela 160 000 euro.

Kari beskyller också biträdande stadsdirektören och läkaren Laura Räty (Saml) för att inte se till att den demokratiska processen slutförs och för att föra det egna partiets talan.

– Man tycker att hon som biträdande stadsdirektör skulle värna om att stadsstyrelsens vilja förverkligas. Jag har aldrig sett något liknande.

Vill vänta

Räty rentvår sig från beskyllningarna och hänvisar till sin roll som tjänsteman.

– Ärendet hamnar på mitt bord först när nämnden är klar med sitt utlåtande och det är dags för behandling i stadsstyrelse. De papperslösas situation ska lösas, men jag tycker att det vettigaste är att vänta på nationella riktlinjer. Men det är klart att jag följer fullmäktiges och stadsstyrelsens vilja, säger Räty.

Det som gör frågan komplicerad enligt Räty har att göra med hur vården begränsas och för vilka grupper, var och hur den ordnas, hur finansieringen sköts och om vi har ett gemensamt nationellt ansvar.

– Geografiskt är det vårt problem. Helsingfors ansvarar för servicen för sina invånare, men ska vi också ansvara för servicen för andra? Om Helsingfors ensamt står för kostnaderna dras det bort från något annat. I dessa hårda ekonomiska tider är det en stor fråga.

Läkarförbundet har redan länge krävt att de papperslösa får offentlig sjukvård. Du är själv läkare, men har ändå en annan linje?

– Jag går inte förbundets ärenden.

I våras bekantade sig Räty och tjänstemännen från social- och hälsovårdsverket med Global Clinic. Hon anser att kliniken kan fortsätta ta hand om de papperslösa och hoppas att staten finansierar verksamheten, men tvivlar på att så kommer att ske.

Nu har verket ärendet på sitt bord. Vårdchefen Matti Toivola är överens med Räty och Samlingspartiet om att man borde vänta på nationella riktlinjer. På frågan om varför ärendet dröjt så länge svarar han:

– Vi har inte varit förberedda på tilläggskostnader i en budget som redan håller på att överskridas.

I ert utlåtande till nämnden stod att "man kan anta att de pappers­lösas lagliga och olagliga vistelse och invandring skulle öka om man erbjuder dem en bredare hälsovårdsservice".

– Det är en syn på saken. Om Helsingfors öppnar sjukvården för papperslösa lockar det kanske folk från andra kommuner också. Enlig beslutsfattarnas önskemål utreder vi innan årets slut om man sköter sjukvården för de papperslösa i stadens och HNS regi eller via köpavtal med tredje sektorn, säger Toivola.

Oviss utgång

Forskningsprofessor Ilmo Keski­mäki vid Institutet för hälsa och välfärd leder den arbetsgrupp som ska komma med utredningen om nationella riktlinjer för sjukvården för de papperslösa.

Enligt honom är kostnadsfrågan marginell.

– En del talar om under en miljon, andra om några hundra tusen euro. Det är ändå småpengar och handlar i slutändan om politisk vilja. Hur man ordnar det är inte en så stor sak. Det kan ske med separata kliniker som Global Clinic, men det behövs också specialistvård.

Överläkare Taneli Puumalainen vid Social- och hälsovårdsministeriet säger att man inte vet när ett beslut är att vänta.

– En enda stor lösning tror jag inte att vi får. Det här borde koordineras också på EU-nivå.


__________________________

Hbl: "Kostnad är ett svepskäl"

Argumentet att papperslösa slukar pengar är ett svepskäl och handlar mer om att det inte finns motivation att ­lösa problemet, anser läkaren ­Ville Holmberg, en av Global Clinics grundare. – Man vill ge en signal till utlänningar om att de inte är välkomna.

Hurdana patienter söker sig till Global Clinic?

– De flesta är typiska hälsovårdscentralfall med ryggbesvär och magont, få kräver sjukvård. Vi har haft några enstaka fall av tuberkulos och hiv. Dem har vi försökt få vidare till stadens sjukhus. Det är viktigt att de upptäckts så tidigt som möjligt men problemet är att de drabbade ofta väntar onödigt länge med att söka vård.

Hur ser du på situationen nu?

– Det är frustrerande att staden inte får något konkret till stånd. Vi är tio till femton läkare som en i taget besöker kliniken en gång i veckan när kliniken har öppet ett par timmar. Det kan gälla femton patienter på två timmar och då måste man prioritera de svåraste fallen. Vi har inte tillgång till vare sig laboratorium eller röntgen.

– Jag ser gravida kvinnor som skulle behöva uppföljning och barn med tänder som håller på att ruttna bort. Det är svårt med patienter med kroniska sjukdomar som skulle behöva vård. Då de inte får den kan det bli akut. Medicinkostnaderna betalas med de donationer vi fått, och apoteket ger i vissa fall mediciner.

Vilken modell tycker du vore bäst?

– Enklast vore om de papperslösa blev en del av vårdcentralernas verksamhet. Gravida och barn borde få vård enligt samma kriterier som stadens invånare och papperslösa borde får akutvården till samma subventionerade pris som övriga invånare.

– Man borde också ge nödvändig vård till dem med kroniska sjukdomar så att de inte blir värre.

Tar ni modell av hur and­ra länder sköter frågan?

– Om vi ser på hur frågan sköts i andra europeiska länder fungerar det bäst i de fall man sköter de papperslösa på lokal nivå, där sjukhusen eller kommunerna har egna riktlinjer. Få har dragit nationella riktlinjer, det är en så komplicerad juridisk fråga.

– Ärendet skulle framskrida snabbast om Helsingfors stad själv skulle besluta att finansiera Diakonissanstaltens verksamhet, det skulle inte kräva någon lagändring. Men visst borde staten bidra.

Vad anser du om kostnadsfrågan?

– Det är ett svepskäl. Budgeten för sjukvården rör sig kring flera miljarder euro om året, medan vi talar om några hundratusen euro för sjukvården för de papperslösa.

– Att man är rädd för att folk skulle missbruka systemet och att det skulle leda till ökad invandring är ett allmänt skrämselargument för att inte behöva göra något åt saken. Det är staden som borde ta helhetsansvaret i en så allvarlig männi­skorättsfråga. De kan inte lägga ansvaret på en frivilligorganisation. Vi är beredda att dela med oss av erfarenheterna.