Hbl: "Förlegade böcker förmedlar islamofobi i skolan"

Hbl: "Förlegade böcker förmedlar islamofobi i skolan" 18.8.2013
Hbl: Läromedel motvikt till negativa nyheter
Hbl, pääkirjoitus: BUU-klubben och böneutrop 19.8.2013

När skolbarnen läser historia i höst får de finlandssvenska en bok med antimuslimska undertoner, varnar forskaren Pia Mikander. Hon menar att fördomarna är uppenbara och kan såra elever.

I veckan började åttorna skolan och en av böckerna de bär i sina ryggsäckar är Historia 1900-talet, som ges ut av Schildts & Söderströms förlag. I bokens sista kapitel, "Islam – en ny politisk faktor", finns många passager som kan upplevas som islamofobiska (antimuslimska), anser samhällsläraren och doktoranden i pedagogikvid Helsingfors universitet, Pia Mikander.

– Världsbilden som porträtteras, att muslimer vill förstöra den västerländska kulturen, är faktiskt lik den vridna föreställning som motiverade Breivik till hans massmord, säger Mikander.

I kapitlet står det att "migration och invandring har fört in islam in i hjärtat av Europa" och att de europeiska muslimerna "vill att islam ska sätta sin prägel också på staternas styrelse".

– Vad betyder hjärtat av Europa? Det låter som att alla muslimer vill införa shariahlagar i Finland, säger Mikander.

Eurabia-teorin

Mikander säger att den här typen av skrivelser följer tidigare islamofoba teorier om "Eurabia" som går ut på att islam skulle ha en agenda att infiltrera och förstöra världen. I dag cirkulerar starka antimuslimska känslor i samhället, men många fördomar mot muslimer passerar obemärkt förbi trots att man ofta reagerar på antisemitism och diskriminering mot svarta.

– Det finns ett behov av en bredare kunskap om islam, särskilt i historieböckerna som borde vara fria från den här islamofobiska smörjan.

Hon har själv undervisat och upplevt hur svårt det kan vara att i klassrummet föra en vettig debatt kring ämnen som islam och invandring. Många av ungdomarna har fått en negativ inställning från filmer och internet.

– Hur tror författarna av boken att en muslimsk elev känner sig när ­islam utpekas som något skrämmande?

Inte lagvidrigt

Mikander har i sin forskning gått igenom åttio läroböcker och tittat på "andrafiering", det vill säga, konstruktioner av "vi och dem". Hon tycker inte att hennes närläsning är att överdriva saken, eller att hon skulle göra en höna av en fjäder när hon pekar ut en lärobok som islamofobisk.

Men sett till lagstiftningen skulle förmodligen inte kapitlet i boken vara diskriminering.

– Men det behöver inte vara hets mot folkgrupp för att vara skadligt.

Missvisande bild

Skolboken innehåller även rena sakfel som att "sunniterna är mer frisinnade" och att shiiterna skulle vara mer bokstavstrogna.

En passage beskriver islam som en maktfaktor som "inget land i världen kan blunda för".

Mikander säger att det är illa nog med den insinuerande tonen och att man skapar en essentiell olikhet mellan väst och islam. Hon anser att världsbilden som målas upp i kapitlet är negativ och sluten, ingenstans framhävs möjligheterna som finns att lära av varandras kulturer.

– De mest fördomsfulla texterna har jag hittat i finlandssvenska skolböcker, kanske är det färre ögon som läser dem och som reagerar än när det gäller finskspråkiga, säger Mikander.

Passerat bästföredatum

På förlaget förstår man kritiken och säger att de brukar korrigera osakliga meningar i samband med nytryck. När Historia 1900-talet uppdaterades i fjol lades det in några meningar om "arabvåren" men bland annat formuleringen om "hjärtat av Europa" reagerade ingen på.

– Alla böcker är produkter av sin tid och de tankegångar som cirkulerade då. Den här boken har kanske passerat sitt bästföredatum, säger Marianne Peltomaa, läromedelschef.

Hon beklagar vissa av formuleringarna men säger att förlaget inte har några planer på att dra in boken just nu.

– Islam ska naturligtvis inte framställas som ett hot. Ambitionen är att alla våra böcker är sakliga, korrekta och håller en vettig ton, säger Peltomaa.

Hon förklarar den eventuella rikligare förekomsten av fördomar i de finlandssvenska böckerna med att de har en längre livscykel än de finskspråkiga, i snitt tio år mot fem. Elevunderlaget är mindre och möjligheterna att bearbeta materialen finns mera sällan.

Peltomaa säger att tvärtemot vad många verkar tro finns det ingen lagstadgad rätt till likvärdiga läromedel oberoende av språk, allt handlar om resurser och möjligheter.

– Därför är vi extra beroende av hjälp från andra med att förbättra våra läromedel, samtidigt som vi själva måste bli bättre på att reagera i tid.

Peltomaa säger att förlaget välkomnar den här typen av diskussioner men att det som Mikander tar upp i sin forskning är bland det svåraste när man gör läroböcker inom religion och samhällskunskapen.

– Det är mycket lättare med rena sakfel eftersom de hittas snabbt och är enkla att ändra till nästa nytryck, men underliggande strömningar och subtila fördomar i texterna är svåra att sätta fingret på.

Men den förklaringen räcker inte, tycker Pia Mikander, som påpekar att läroplanen har sett likadan ut sedan 2004, och att där står att historieämnet ska stå för kritiskt tänkande. All undervisning ska baseras på alla människors lika värde. Hon säger att det är viktigt att se texterna i en samhällskontext där det finns starka invandringsfientliga krafter.

– Det är så sorgligt att tänka sig att ännu en årskull elever nu ges den här boken.

Peter Al Fakir

________________________________


Hbl: Läromedel motvikt till negativa nyheter

Förr var vi misstänksamma mot Ryssland och Kina, i dag är det muslimer och invandrare. När man skriver om islam i en skolbok måste man ta hänsyn till helheten, säger Jaakko Hämeen-Anttila.

Flera av styckena i kapitlet "Islam – en ny politisk faktor" i Historia 1900-talet är högst olyckliga och tyder på en ganska stor brist på förståelsen för den negativa synen som finns på islam, säger Jaakko Hämeen-Anttila, professor i arabiska och islamforskning vid Helsingfors universitet.

– Författarna verkar ha plockat lösryckta citat ur sina källor och glömt helheten vilket gör att ­texten antyder en hotfull bild av islam.

Enligt Hämeen-Anttila kommer islamofobin i Finland mest till ­uttryck på rasistiska nätforum, men i vardagen är det ett större problem för muslimerna med den utbredda miss­tänksamheten mot invandrare.

– Islamofobi är i grund och botten en överdriven reaktion och rädsla, säger Hämeen-Anttila.

Han tror inte att skolböcker är den främsta källan till kunskap längre för ungdomar som är genomsyrade av det mediala samhället och får sin information från internet. Men bra läro- medel behövs för att ­uppväga all negativitet som ele­verna snappar upp från nyheterna från ­Mellanöstern och om terrorismen.

– Att islam skulle ha nått Europas hjärta är bara stora pompösa ord och rent nonsens.

Allra viktigast är att lärarna har goda kunskaper. Hämeen-Anttila jämför texterna om islam med de om ett hotfullt Ryssland i finländska läroböcker.

– Det är synd att man förlorar tillfället att kunna föra en diskussion utanför bilden av islam på internet, i stället återupprepar boken bara fördomarna, säger Hämeen-Anttila.

Han berättar att en muslimsk elev kan känna sig utanför och annorlunda när han eller hon konfronteras med antimuslimsk skoltext i klassrummet. Reaktionen varierar från barn till barn och kan skapa stora problem, både på ett personligt plan och för integreringen.

– Vissa skäms över sitt ursprung och sin kultur, andra drar sig undan och vänder ryggen till det finländska samhället.

Även om termen islamofobi bara har ett tiotal år på nacken har negativa attityder mot muslimer funnits i Europa sedan 700-talet. Muslimska dynastier sågs som ett hot och senare kom muslimer att betraktas som underlägsna och annorlunda.

I dag ses ofta muslimer som en homogen grupp oavsett individuella skillnader utifrån kultur och religion, och fördomarna kan leda till diskriminering och trakasserier. Att muslimer skulle ha en egen agenda för att infiltrera och invadera Europa, är en underlig syn på verkligenheten ur ett finländskt perspektiv, tycker Hämeen-Anttila.

– Vi har så få muslimer i Finland, det är en så liten grupp som knappast har något inflytande alls.

Peter Al Fakir

________________________________


Hbl, pääkirjoitus: BUU-klubben och böneutrop

Det är ett uttryck för hemmablind aningslöshet som dels tillåter kristna program på Yle och inte ser problem med islamofobi i läromedlen.

Frågan om Yles public service-uppdrag ventileras ständigt, senast i dagens Hbl där bland andra politikern Oras Tynkkynen (Gröna) ifrågasätter det faktum att evangelisk-lutherska kyrkan på Yles radio- och tv-kanaler har en daglig pipeline för att tuta ut sitt konfessionella budskap.

En detalj som särskilt irriterar är att man på Radio Vega på ett listigt sätt kommit åt att påverka barnlyssnare genom att placera andakten direkt efter barnprogrammet BUU-klubben. Om det finns en sådan agenda, att kyrkan medvetet försöker nå ut specifikt till barnen, är det en sak som måste diskuteras allvarligt.
För att tala i ekonomitermer så är "marknadsföring" riktad till barn etiskt tvivelaktigt.

Det verkar ofta vara svårt för vanekristna människor att förstå vad uppståndelsen beror på. Den kristna självbilden är att man står för det normala, alldagliga och traditionella. Alltid på den goda sidan. Att de kristna, religiösa föreställningarna kan uppfattas som skadliga för både barn och vuxna, passar inte in i den självbilden.

Det är en liknande aningslöshet som går igen i artikeln om islamofobi i finlandssvenska läroböcker (Hbl 18.8). Man kunde kalla det hemmablindhet – det är helt enkelt så här vi ser på saker – men den sublima effekten av att så tydligt skilja på oss och dem, rotar in en grundläggande attityd mot islam som något främmande och på ett avgörande sätt annorlunda, kanske till och med skrämmande. definitivt inte något som hör hemma här.

Det är attityder som man som vuxen måste upptäcka hos sig själv och medvetet arbeta på att tillintetgöra.

Förläggaren av lärobocken Historia 1900-talet säger i artikeln att man inte tänker dra in upplagan eller revidera formuleringarna, åtminstone inte i första taget. Problemet betraktas som försumligt och inte mödan värt – hemmablindheten har slagit till igen. Men om inte finlandssvenskarna ser till att minoriteter behandlas respektfullt och inklusivt, är vi inte mycket bättre än de krafter som vill fasa ut det svenska ur Finland.

Det handlar om politisk korrekthet, och ibland hör man att det är sådant som bara Sverige är hysteriskt över. Men deras dyrköpta lektioner är något vi ska ta lärdom av.
Med den övervägande negativa exponering som islam under 2000-talet fått i medierna, borde skolan ta sitt ansvar att bredda bilden. Fördomsfulla och exkluderande beskrivningar i läroböcker dömer hela årskullar till en gammaldags och problematisk grundsyn på muslimer och islam. Det har vi inte råd med i en värld där möten mellan människor ständigt ökar, och tillit är hårdvaluta.

Vad gäller Yles kristna program har de uttryckligt stöd i uppdragsbeskrivningen för bolaget. De är dessutom mycket omtyckta och ståtar i topp vad gäller tittar- och lyssnarsiffror. Det är ändå inte oproblematiskt att skattefinansierade Yle tillhandahåller "annonsplats" för religiösa organisationer.

Eller som i det här fallet, en enda religiös organisation.

För den hemmablinda normativt kristna, som inte ser att här finns ett problem, kan det vara upplysande att föreställa sig hur det skulle låta om BUU-klubben plötsligt övergick i böneutrop.

Janne Strang