Hbl: Saarikoski hatar dem som hatar

Hbl: Saarikoski hatar dem som hatar 13.6.2013

Helsingin Sanomat-journalisten Saska Saarikoski sitter och dricker iskaffe i Sanomahuset i centrala Helsingfors.

Eller ska vi kanske säga Saska Öfors. Efter att flera finlandssvenskar under de senaste veckorna mordhotats fick Saarikoski nämligen nog och röt till på Twitter. Han uppmanade finskspråkiga att översätta sina namn till svenska för att visa sitt stöd för språket. "Med alla de här finska skitstövlar jag vill bli en svensk igen. Jag heter Saska Öfors, vad heter du?" twittrade han till sina närmare 10 000 följare på Twitter.

– När jag hörde om mordhoten blev jag förbannad. De riktades också mot mina kolleger och vänner på Helsingin Sanomat. Även om det troligtvis är en sjuk individ som ligger bakom hotmejlen är det en våldsakt som kräver att man reagerar, säger Saarikoski, tidigare chef för Helsingin Sanomats kulturredaktion.

Hashtaggen #jagälskarsvenska fick snabbt genklang på Twitter där finskspråkiga översatte sina namn till allt från Aino Tygbäck till Matias Husmaskinen. Saarikoski tycker att politiker och andra framstående personer i Finland varit för räddhågade när det kommer till att fördöma rasism och hatretorik.

– Vi har ett tufft samhällsklimat där vi alltför lätt avfärdar rasistiska uttalanden och provokationer i stället för att ta dem på allvar. Den stora majoriteten har ingenting emot svenskan men de upplever att det inte är deras sak, och tiger. Men om sådant här tolereras, vad blir då nästa steg?

Inte bara Finlands sak är vår, utan också det svenska språkets sak är vår, säger han.
– Tuomas Enbuske och André Wickström är ett bra exempel på personer som suddar ut gränser mellan språk och kulturer.

Äter lunch på svenska

Saarikoski talar god svenska genom hela intervjun. Som liten pratade han svenska med sina kusiner i Sverige och för att dra nytta av militärtjänstgöringstiden bestämde han sig för att kombinera den med att lära sig svenska.

– Därför valde jag att göra värnplikten i Dragsvik. Men där lärde jag mig nog främst svenska svordomar, säger han med ett skratt.

Varje fredag äter han också lunch på svenska med ett gäng journalister från Helsingin Sanomat. När journalisterna, som kallar sig Svenskans vänner, träffas är svenska det enda tillåtna samtalsspråket. Många av dem har jobbat i Sverige.

– Vi finskspråkiga journalister erbjuds att gå olika språkkurser på jobbets vägnar, men det här är ett roligare sätt att upprätthålla svenskan än att läsa läxor, säger Saarikoski, som efter mordhoten också börjat prenumerera på Hufvudstadsbladet i protest mot antisvenskheten.

Hat mot det främmande

Det hårdnade samhällsklimatet drabbar alla sorters minoriteter och grupper, säger Saarikoski. Hatretoriken florerar främst på anonyma nätforum.
– Jag har svenskspråkiga vänner som inte vågar tala sitt modersmål i Helsingfors. Det är hemskt, var och en borde stolt kunna tala sitt modersmål när och var som helst. Man kan tala engelska utan problem, men inte svenska. Det är ofattbart att det är så.

Tidigare har svenskspråkiga ibland varit defensiva i sitt försvar av språket men attityderna har förändrats, säger Saarikoski.

– Också SFP, som tidigare har varit mycket enspråkigt, har blivit mer tvåspråkigt.

Ett Finland i Saarikoskis smak är ett land där alla språk ses som en rikedom och där språk och kulturer blandas på alla samhällsområden.

– I Helsingfors är vi på väg i den riktningen, men det tar tid att förändra attityder. Men kanske var dödshoten ett steg för mycket, kanske är det här en början till förändring.