HBL: Tala klarspråk om invandrare

HBL, pääkirjoitus: Tala klarspråk om invandrare 21.6.2011

I vardagsspråket kallas alla invandrare som kommer från områden utanför EU alltför lättvindigt flyktingar. Regeringen bör visa exempel och förtydliga sig.

I det färska regeringsprogrammet lovar de sex partierna att asylansökningarna ska behandlas i snabbare takt. Det ska ske bland annat genom att anställa fler personer. Vidare sägs det att de som fått avslag på sin ansökan ska förpassas tillbaka till sitt hemland i snabbare takt än hittills.

Förvisso är det bra om asylsökande inte behöver vänta på ett beslut i flera år. Men fler händer som plockar i ansökningsblanketterna ger rättvisa och rimliga beslut bara om det går att få fram de utredningar som behövs fortare än hittills.

Snabba tag för att utvisa dem som fått avslag är ett tveeggat svärd. I bästa fall avskräcker det asylsökande, som från början vet att de inte fyller kriterierna för flyktingstatus utan bara vill vinna tid för att planera nästa drag.

I värsta fall kan en person som förföljs på grund av ras, religion, nationalitet eller politisk åsikt – de i FN:s flyktingkonvention fastslagna kriterierna – nekas flyktingstatus på grund av slarv i behandlingen av ansökan eller för att det är svårt att få fram de uppgifter som behövs.

En person som utsätts för förföljelse kan knappast presentera dokument där myndigheterna bekräftar personens ord.

Utredningar kräver tid och det är rimligt att det också ska finnas tid för och praktiska möjligheter att överklaga beslut.

De kriterier som enligt FN gäller för flyktingstatus är relativt klara på pappret. Varken personliga preferenser eller orsaker av rent ekonomisk karaktär är giltiga skäl för att erhålla flyktingstatus. Inte heller en statslös person kan åberopa sin situation som grund för att erhålla asyl. FN hade 2,4 miljoner statslösa personer i sitt register 2006. Men det uppskattade antalet statslösa uppgår till 11 miljoner.

I den populistiska retoriken talar man gärna om vad invandrare kostar, utan att göra skillnad mellan förföljda och andra. Men då det gäller asylsökande handlar det uttryckligen om det ansvar varje land, som undertecknat på FN:s flyktingkonvention, har.

Frågan är om FN:s snäva gränsdragning är nog, sextio år efter att flyktingkonventionen antogs. Att få till stånd en ny konvention i FN:s regi är knappast en realistisk lösning för en vidsyntare asylpolitik i dagens klimat. Men det betyder inte att länder – eller en sammanslutning av länder som EU – ska nöja sig med att slå ut med händerna.

Alternativt skydd, humanitärt skydd och uppehållstillstånd som beviljas av individuella mänskliga orsaker (Hbl 20.6) är områden som kunde utvecklas. Iögonenfallande när det gäller de exempel på våld som ges, är att de utsatta, direkt eller indirekt, i samtliga fall är kvinnor och barn. Vad är det som säger att inte också män kunde få stanna på liknande grunder?

Den nya regeringen säger att den vill samordna asylpolitiken med EU och bedriva en familjeåterföreningspolitik som stämmer överens med de övriga nordiska länderna.

I Sverige kan en utlänning få uppehållstillstånd på basis av synnerligen ömmande omständigheter, trots att denna inte är flykting eller i behov av skydd. Sådana skäl kan till exempel vara en allvarlig sjukdom eller en längre vistelse i landet. För barn är ribban ännu lägre.

De som hävdar att rätten att ansöka om asyl och familjeåterföreningsprincipen utnyttjats fel har delvis rätt.

Men lösningen är knappast en stramare asylpolitik. Kanske fler alternativ skulle styra en del av ansökningarna till annan adress. Därför bör kompletterande mekanismer utvecklas. Men om detta nämns ingenting i det på många andra punkter detaljerade regeringsprogrammet.

Yrsa Grüne

-----

[...]

Ruotsissa maahanmuuttaja voi saada oleskeluluvan erityisen ahdistavien olosuhteiden perusteella, vaikka ei olisikaan pakolainen tai suojelun tarpeessa. Tällaisia syitä voivat olla esimerkiksi vakava sairaus tai pitkä oleskelu maassa. Lapsille rima on vieläkin matalammalla.

Ne jotka väittävät, että oikeutta hakea turvapaikkaa ja perheenyhdistämistä käytetään väärin, ovat osittain oikeassa.

Mutta tiukempi turvapaikkapolitiikka tuskin on ratkaisu. Ehkä useammat vaihtoehdot voisivat ohjata hakijat oikeaan osoitteeseen. Siksi tarvitaan täydentävien mekanismien kehittämistä. Mutta tällaisesta ei mainita mitään muuten yksityiskohtaisessa hallitusohjelmassa.