HBL: Diskrimineringslagen försinkas

HBL: Diskrimineringslagen försinkas 19.11.2010

Beredningen av likabehandlingslagen hör till en av problem som överförs till nästa regering. Den största orsaken är brist på pengar.

Det är ingen lätt sak att få till stånd en enhetlig lag mot diskriminering. Lagförslaget har nämligen beretts i fyra år men redan 2003 krävde riksdagen att en likabehandlingslag skulle stiftas.

Enligt lagförslaget, som nästa riksdag troligen får ta ställning till, är det minoritetsombudmannen – i framtiden likabehandlingsombudsmannen – som ska få utökade befogenheter att jobba med diskriminering som gäller ålder, sexuell läggning, handikapp eller språk. Målet är att samla ihop all diskriminering utom kön, som fortfarande skulle tas om hand av jämställdhetsombudsmannen, och arbete som faller under arbetarskyddsmyndigheterna.

Enligt Justitieministeriet stupar allting på pengar. Minoritetsombudsman Eva Biaudet håller med:
– Det är ingen idé att stifta en lag och sedan inte ha tillräckligt med resurser för att övervaka den. Då blir den bara en tom bokstav, säger hon.

De här pengarna har man inte lyckats förhandla fram och därför får nästa regering och riksdag ta ställning till den.

Kräver 10–12 nya tjänster

Biaudet säger att behovet av extra tjänster för att övervaka lagen är mellan 10 och 12 stycken. Nu kontaktas minoritetsombudsmannen byrå, som bara tar hand frågor som gäller etnisk diskriminering, cirka tusen gånger per år. Om uppdraget skulle ha breddats skulle kontakterna som inbegriper allt från frågor per telefon till besvär trefaldigas, estimerar Biaudet utgående från utvecklingen i de andra nordiska länderna.

– Det är viktigt att komma ihåg att vi inte är en åsiktsmaskin utan vi behandlar alla besvär som kommer in genom att be svar av motparten och sedan ge ett utlåtande om ärendet.

Justitieminister Tuija Brax (Gröna) skriver i ett brev till samarbetsministrarna att för att lagen ska bli av under nästa valperiod borde den skrivas in i regeringsprogrammet, också frågan om finansieringen.

Oenig kommitté

Ett av problemen är breddningen av vad som ingår i lagstiftningen, säger minoritetsombudsmannen.

– Vi skulle gärna ha sett att man hade följt resten av Norden och gjort lagen bredare och inkluderat arbetsdiskriminering, säger Biaudet.

Enligt Biaudet ville inte arbetsmarknadsparterna ge avkall på rättigheterna att behandla arbetsdiskriminering och därför blev den sektorn kvar hos de nuvarande myndigheterna.

Hon påpekar ändå att det ofta är frågan om diskriminering som kan vara mångbottnad och när likabehandlingslagen blir verklighet finns det en möjlighet att behandla fall av diskriminering som är mera komplicerade.