FST5: För långa väntetider för kvotflyktingar

FST5: Spotlight: För långa väntetider för kvotflyktingar 2.2.2012

Jonna Nupponen: Dålig förvaltning på liv och död

Sedan mitten av 1980-talet tar Finland årligen emot en kvot internationella flyktingar från världens krishärdar. Sedan tio år tillbaka ligger kvoten på 750 personer i året, som Finland erbjuder ett nytt hem. Men av dessa 750 personer kommer inte alls alla till Finland, i praktiken tar vi emot ungefär 100 färre än kvoten säger. Under de senaste åren har också hundratals kvotflyktingar tvingats vänta i åratal på resan till det nya hemlandet, dels på grund av bristen på kommunplatser men också på grund av illa skött byråkrati.

Inhuman väntan

Kongolesiska Chakupewa Lungunya, 45 år, har levt som flykting i grannlandet Rwanda i över tio års tid. Som flykting i Rwanda har hon inga medborgerliga rättigheter i det land hon levt i och därmed inga möjligheter att skapa sig en framtid för sig och sina barn. Som ensamförsörjare med nio barn har livet varit en ständig kamp för att barnen inte ska gå hungriga till sängs.

- Jag säljer fisk på marknaden, men det blir inte affärer varje dag och då kommer jag hem tomhänt. Barnen här hungriga, men jag är ansvarig för dem, så jag måste hitta på sätt att klara mig. Vad skulle alternativet vara? frågar Chakupewa Lungunya.

Kvotflyktingplatsen till Finland 2008, blev en vändpunkt för familjen och förde med sig ett hopp för en drägligare framtid. Men beskedet om resan lät vänta på sig, ända till december 2011.

- När UNHCR ringde och sa att vi åker i mitten av december blev jag så otroligt glad. Sedan tänkte jag att kan det verkligen vara sant. Barnen trodde inte heller sina öron, de frågade om och om igen om det är sant. Vi hade redan gett upp hoppet, säger Chakupewa Lungunya.

Dålig förvaltning

Orsaken till att mottagandet av kvotflyktingarna stannat upp har förklarats med bristen på kommunplatser. Kommunerna gör sällan skillnad på kvotflyktingar och asylsökande och fyller därför sina platser främst med personer som redan finns i Finland, som beviljats asyl och väntar på flyktingförläggningar. Blir det platser över kan man ta kvotflyktingar från världens flyktingkatastrofer.

Men bristen på kommunplatser är inte det enda problemet. Under det senaste året har flera fall uppdagats där kvotflyktingar som redan beviljats kommunplatser ändå inte fått komma. Den komplicerade byråkratin lämnar finländska kvotflyktingar hängande på flyktingläger och usla förhållanden i åratal. F:s Något som flyktingorgan UNHCR har kritiserat Finland för de långa väntetiderna, något som man är pinsamt medveten om på Inrikesministeriets migrationsavdelning.

- Det är jättenegativt för Finland att vi har sådan här fall, säger Sirkku Päivärinne, enhetschef på Migrationsavdelningen vid Inrikesministeriet. Vi ska gå noggrant igenom vidarebosättningsprocessen. Det finns saker där vi måste förbättra oss, säger hon.


_________________________________________

Jonna Nupponen: Dålig förvaltning på liv och död

Kongolesiska Chakupewa Lungunya hade tur. Visserligen tvingades hon vänta i tre långa och ovissa år, men nu är hon i Finland och alla medlemmarna i familjen är också här. Så går det inte för alla finländska kvotflyktingar. En del hinner dö innan resan blir av.

Illa skött byråkrati leder sällan till någons död i länder som Finland. Sådant sker bara i ”andra länder” kan man tycka. Sådant händer i länder där saker inte fungerar, i mindre humana länder än Finland.

Finland tar varje år emot 750 kvotflyktingar. Människor vi lovar skydda och ge ett nytt hem här. Men de senaste åren har vi tagit emot betydligt färre människor än vi lovat FN. Väntetiderna för kvotflyktingarna har också blivit så långa att människor hinner, så att säga, dö i kön.

På Inrikesministeriet och Migrationsverket har förklaringen i flera år varit att det är så svårt att hitta kommunplatser till kvotflyktingarna. Den förklaringen är inte osann, så är det. Situationen håller till och med på att bli något bättre i år. Men det är inte den enda förklaringen.

Chakupewa Lungunya hade en kommun redo att ta emot henne i ett helt år innan hon och familjen verkligen fick komma. Och hon är inte ensam, över 200 människor med kommunplatser har väntat i ett år och två år på att få komma till Finland.

Så vad är problemet? Sverige klarar av att ta emot sina kvotflyktingar på 4 månader, i medeltal. I Finland kan inte Migrationsverket svara på vilket medeltalet är. De vet inte. De kanske inte ens vill veta.

Det handlar om en så osexig sak som dålig förvaltning. Det är lätt att komma undan med illa skött byråkrati när det gäller samhällets svagaste. Kvotflyktingar är inte människor som någonsin kommer att klaga, de kommer inte att lämna in en begäran om skriftlig utredning av sitt ärende. Hur skulle de kunna det?

Kvotflyktingar är ingalunda den enda gruppen i samhället som har inga eller få chanser att ta strid med byråkratin. Listan kan göras lång: utslagna ungdomar, långtidsarbetslösa, sjukskrivna, åldringar, handikappade. Alla de grupper förvaltningen ska finnas till för allra mest är de som oftast hamnar i underläge. Exemplen tar aldrig slut, och det är ganska nedslående.