HBL: Meissä kaikissa asuu rasisti

HBL, pääkirjoitus: Marit af Björkesten: Det bor en rasist i oss alla 21.11.2011

Rasismen försvinner inte bara för att vi låtsas som om den inte fanns. Rödpennan är effektivare än suddgummit.

Pippi Långstrump är inte känd för att kunna bete sig enligt samhällets konventioner. Hon stoppar huvudet i gräddtårtan, är uppkäftig mot sin lärare och bor utan sina föräldrar. Allt det här kan den tyske forskaren Eske Wollard leva med. Däremot upprörs han nu över hennes resa till pappa "negerkungen" på Kurrekurreduttön, där hon möter 126 svarta undersåtar och vill ha en egen neger, som kan måla henne svart med skokräm. Wollard skulle vilja förse Pippiböckerna med någon form av förklaringar, som sätter rasismen i ett sammanhang.

Samma önskan hade många röster i Sverige i vintras när Ture Sventon i Paris inte klarade censuren. Förlaget och fonden som förvaltade verken gick ett steg längre och bestämde sig för att inte alls ge ut en nyutgåva av boken eftersom ordet "neger" förekommer i originalet från 1953.

Det finns en lång rad andra exempel på rasistiska stereotypier i litteraturen. Tintin i Kongo har till och med blivit föremål för det belgiska domstolsväsendet, bland annat för att afrikanerna framställs som korkade barn. Om Mark Twain gått till en förlagsredaktör i dag hade han stoppats redan vid tröskeln. Det som inte fick någon att höja ögonbrynen för hundra eller femtio år sedan uppfattas lyckligtvis i dag som stötande och komprometterat, i så väl litteraturen som i politiken.
Följaktligen är det logiskt att bara en bråkdel av finländarna hittar rasistiska drag hos sig själva när TNS-gallup ber dem göra en självdiagnos för Helsingin Sanomats räkning. Det politiskt korrekta svaret på frågan om man är rasist är naturligtvis nej. Men det mer sanningsenliga hade av allt att döma varit ett ja.

Dels reagerar de flesta – med handen på hjärtat – rasistiskt då och då. Vi trivs bäst med sådana som liknar oss själva och det nya möts oftast med ett batteri av fördomar, hur motvilligt vi än erkänner det.
Men den avgörande frågan är inte om de här åsikterna existerar, utan vad vi gör av dem och om vi accepterar dem eller inte. Att Sannfinländarnas anhängare i högre grad svarar ja på frågan om de anser sig bära rasistiska drag kan bero på att de i högre grad uttrycker åsikter som anses rasistiska, men också på att de anser det vara fullt legitimt att uppge det här i en undersökning.
De mer konkreta frågorna i enkäten tyder på att de sannfinländska sympatisörerna har fler fördomar än övriga. Det är uppseendeväckande att över hälften av partiets anhängare anser att människor som tillhör en viss ras inte passar i ett modernt samhälle. Men det är svårt att blunda för att 34 procent av dem som stödjer Centern också tänker så, liksom 30 procent av dem som uppger sig vara socialdemokrater och 25 procent av samlingspartisterna. En femtedel av alla som svarat anser dessutom att vissa folkslag är intelligentare än andra.

Sannfinländarnas ordförande Timo Soini har på typiskt sannfinländskt sätt reagerat genom att skjuta budbäraren och kalla undersökningen tendentiös. Partiet är igen ett offer som blivit felbehandlat; det är inte anhängarnas svar utan tidningens frågor.
Partiordföranden upprepar gång efter gång att han inte är rasist. Och väl så, Finland har fortfarande, i motsats till många andra europeiska länder, inget parti som är öppet rasistiskt. Men ju oftare Soini låter bli att blunda för de ljusskygga åsikterna som en del anhängare anser vara rumsrena, desto falskare låter det.
Det gäller också andra opinionsbildare som låter bli att reagera på åsikter om att olikhet är ett hot mot vårt samhälle. Rasismen har inte nödvändigtvis minskat för att allt färre säger neger, däremot har den bytt skepnad och terminologi på ett sätt som gör att den är svårare att känna igen.

Slopa radergummit; låt Pippi ha sin negerkung – det är ett utmärkt tillfälle för föräldrar att tala om n-ordet med sina barn. Och stryk under rasistiska uttalanden av politiker med rödpenna i stället för att retuschera dem. Rasistiska tankar är en helt annan sak än rasistisk handling. Men om rasismen sopas under mattan blir gränsen mellan intoleranta åsikter och politiska beslut allt suddigare.