Svenska YLE: Lapsiin kohdistuvat rasistiset hyökkäykset kasvussa

Svenska YLE: Rasistiska angrepp mot barn ökar 11.11.2011
Granskat 11.11 - Rasistiska angrepp mot barn (audio, 32 min)
Redaktionen bloggar: Heidi Finnilä: Jag blir så förbannad! 14.11.2011
Radiohuset: Heidi Finnilä har gjort program om vuxnas rasistiska påhopp på barn (13:40-19:30) 15.11.2011

Viktor, 9 år, blev attackerad av ett berusat par eftersom han talade svenska med hunden. Sonja, 15, år och Greta, 13 år, har att välja mellan att vara hurri eller ryssä när de går ut på stan. I stället för att vara stolta över sin bakgrund och sin språkkunnighet får de skämmas över att de är annorlunda.

Varför låter vi det här hända?


Biträdande stadsdirektör Pekka Sauri (Gröna) upplever att rasisterna fortfarande är väldigt få. Men han bekymrar sig över den icke rasistiska majoriteten som är så passiv. Om folk omedelbart skulle ingripa och säga nej när de möter rasism i sin omgivning, skulle rasisterna inte få så mycket spelutrymme. Själv agerade han i höstas med att leda ut en berusad person som trakasserade en mörkhyad familj i spårvagnen.

Hans agerande fick ett blandat mottagande, de flesta berömde honom, men en liten minoritet var aggressiv och hatisk. En del av kommentarerna fick biträdande stadsdirektören att må illa. Nu planerar staden ett resefredsprogram för kollektivtrafiken.

Har det alltid varit så här?

Mamman Nina Biström är innerligt trött på rasismen i vårt land. Hon har två barn som dels är finlandssvenskar, dels färgade. De är minoriteter i minoriteten. Enligt hennes erfarenhet är vi finlandssvenskar inte fullt så toleranta som vi tror att vi är. Hon oroar sig också för att toleransen för intolerans är så hög. Varför reagerar vi om någon är av annan hudfärg, eller talar ett annat språk, men vi gör ingenting om någon beter sig rasistiskt?

Vad kan vi göra?

Tjänstlediga minoritetsombudet, presidentkandidaten Eva Biaudet (SFP), ser ytterst allvarligt på det ökade antalet rasistiska angrepp mot barn. Också om angreppen i sig inte behöver vara särskilt allvarliga, kan de ändå ha allvarliga följder för offrets framtid.

I grunden handlar trakasserierna om utövande av våld. Förövaren vill tillintetgöra sitt offer med ständiga påminnelser om att den andra inte något värd. Genom det här beteendet får man makt över den andra.

I slutändan kan sådant här leda till allvarliga våldsamheter.

- Det minsta vi vuxna kan göra är att poängtera för de drabbade barnen att det inte är deras fel det som händer. Det är också viktigt att understryka hur fel det är att trakassera en annan på grund av dens modersmål eller hudfärg eller för att den andra på något sätt är annorlunda än man själv, säger Eva Biaudet.

Biaudet hävdar att vi alla bör se oss i spegeln och fundera på våra mekanismer för uteslutande och rädsla. Det är ofta rädsla som leder till rasism.