Svenska Yle: Svårt återförena flyktingfamiljer

Svenska Yle: Svårt återförena flyktingfamiljer 22.11.2015
Hbl, pääkirjoitus: Inget rum för åtstramningar
Vihreä lanka: Kolme pointtia: näin pakolaispolitiikan kiristykset luovat ongelmia 23.11.2015

Somaliska Nadifo flydde från sitt hemland till Finland, men hennes barn som nu är 10 och 13 får inte komma hit. Migrationsverket anser att familjelivet upphörde när Nadifo flydde. Somalierna får oftare avslag än andra när de ansöker om familjeåterförening. Regeringen vill ytterligare strama åt lagen.

Nadifo Shador Ali kom till Finland som flykting för sex år sedan. Hon hotades till livet i Somalia och fick asyl i Finland. Nadifo har sökt om familjeåterförening för sin mor och sina två barn, men fick 2014 ett nekande beslut.

Nadifo lämnade sina två barn i sin mammas vård när hon flydde, och nu drar anser Migrationsverket att barnens mormor är vårdnadshavare för dem.

– Jag hade aldrig tänkt mig att min mor skulle uppfostra mina barn. Alla mödrar vill ta hand om sina barn, men jag var tvungen att fly för mitt liv, säger Nadifo.

Nadifo känner sig fångad i en fälla. Hon kan inte själv resa till Somalia, och familjen får inte komma till Finland. Hon har överklagat beslutet till förvaltningsdomstolen. Det har gått ett och ett halvt år, men ärendet är inte avgjort än.

– Jag känner mig ensam. Det är svårt att leva åtskild från sin familj. Svårast är det om kvällarna när jag är ensam och rädd, säger Nadifo.

Lagen stramas åt ytterligare

År 2012 ändrades lagen så att familjeåterförening blev svårare än tidigare. Dels krävs det att de familjemedlemmarna som inte är i Finland lämnar in ansökningen vid närmaste finländska ambassad. Det kan innebära svåra och farliga resor, som för vissa är helt omöjliga. Dels letar Migrationsverket efter bevis på att familjen faktiskt har levt till sammans i det gamla hemlandet.

Somalierna får mest avslag av alla. De senaste tre åren har i medeltal 73% av somalierna fått nekande beslut, när alla andra sökande med flyktingbakgrund oftast får jakande beslut.

Här finns Migrationsverkets statistik för 2013 (på finska).

Regeringen överväger nu att införa krav på inkomster och integration för att flyktingar och andra som får internationellt skydd ska kunna återförena familjen. Lagberedningen är i gång och ett lagförslag ska ges till riksdagen i vår.

Vem gäller åtstramningen?

Lagberedarna har inte ännu bestämt vem åtstramningen ska gälla. Många politiker och tjänstemän utgår från att det handlar om dem som fått ”alternativt skydd” i Finland.

Alternativt (eller subsidiärt) skydd får de asylsökande som inte uppfyller kraven för flyktingstatus, men som ändå får internationellt skydds för att de utsätts för fara om de återvänder till sitt hemland. De kan till exempel hotas av fara för liv och lem, för dödsstraff eller tortyr om de återvänder. Många av dem som nu söker asyl i Finland väntas få alternativt skydd snarare än flyktingstatus.

EU-direktivet om familjeåterförening tillåter krav på inkomster eller integration också för flyktingar som får asyl, men i så fall kräver direktivet en ”nådatid” på tre månader genast efter asylbeslutet. Under nådatiden kan flyktingen ansöka om familjeåterförening utan krav på inkomster eller t.ex. språkkunskaper. Så ser lagen ut i Tyskland idag.

Far och bröder dödades

Nadifo Shador Ali arbetade som nyhetsankare vid tv-nyheterna i Somalia. Hon rapporterade om den extrema jihadistgrupp som numera heter Al-Shabaab, och gruppen hotade henne upprepade gånger. En tag trängde sig beväpnade män in i familjens bostad och dödade Nadifos far och två bröder. Då beslöt sig Nadifo för att fly.

Nadifo kunde inte ta barnen med sig, utan lämnade dem hos sin mamma i Mogadishu. Nadifos son var ett och ett halvt år gammal vid den här tidpunkten. Hon hade också ett fyraårigt fosterbarn, en släktingflicka vars föräldrar försvunnit i oroligheterna i landet.

Nadifo tog sig till Etiopien, och därifrån kom hon 2009 vidare till Finland. Asylbeslutet kom två år senare, och när hon fått det lämnade hon in ansökan om att få både barnen och sin mor till sig i Finland. Nadifo är den enda av hennes barn som överlevde terrorattacken.

Migrationsverket vill se bevis på att familjemedlemmarna faktiskt har levt tillsammans i det gamla hemlandet. Därför gjordes intervjuer med både Nadifo i Finland och mormor och de två barnen på den finländska ambassaden i Kenia.

Oddsen var dåliga från början för mormoderns del. Utlänningslagen räknar inte mor- och farföräldrar som familjemedlemmar, bara kärnfamiljen duger. Tillstånd kan ges bara ifall familjen kan bevisa att mor- och farföräldrarna är fullständigt ekonomiskt beroende av sina vuxna barn i Finland.

Olika berättelser utgör hinder

Ville Punto har som advokat skött många flyktingars ärenden, och har lagt märke till att svårigheterna har vuxit i all synnerhet för somalierna.

– Det är typiskt att myndigheterna drar slutsatsen att familjelivet har upphört eftersom personen har tvingats lämna landet. Det här argumentet används också för dem som har fått asyl eller internationellt skydd i Finland, säger Punto.

Både ambassadpersonal och migrationsverkets utsända tjänstemän intervjuar familjemedlemmarna. Frågorna handlar bland annat om hur den gemensamma bostaden såg ut.

– När det finns olikheter i berättelserna, som det ofta finns, drar Migrationsverket slutsatsen att de sökande inte har levt ett gemensamt familjeliv. Det här drabbar somalierna oftare än andra, säger Punto.

– Det mest iögonenfallande beslut jag har sett gällde en man som hade åtta barn med sin hustru i Somalia, barnen hade fötts med något års mellanrum och det yngsta föddes kort innan mannen kom till Finland. Och ändå hävdade Migrationsverket att han inte hade levt ett ”faktiskt familjeliv” med sin hustru.

I Nadifos fall berättade hon och hennes mor lika om det mesta, men det fanns en olikhet: Nadifo berättade att hon under sitt äktenskap med sonens far hade bott i samma hus som mamman och fosterdottern. Mamman å sin sida sade att hon och fosterdottern bodde ”i närheten”.

– Allt jag har berättat stämmer, men jag vet inte vad min mamma har sagt, säger Nadifo.

Nadifos äktenskap sprack redan innan sonen föddes, så skillnaderna i berättelser handlade om ett antal månader i ett långt gemensamt liv. Men den här olikheten är en orsak till Migrationsverkets avslag.

Migrationsverket letar efter olikheter

Anna Maria Tapaninen har tillsammans med en rad forskarkollegor skrivit en bok om familjeåterförening som kommer ut vid årsskiftet. Hon har i flera år forskat i temat, och bland annat talat med de myndigheter som planerar intervjuerna vid ambassaderna.

– Migrationsverket letar aktivt efter olikheter i berättelserna. Frågorna är sådana att myndigheterna ska kunna visa att berättelserna inte håller, säger Tapaninen.

Tiina Suominen på Migrationsverket slår ifrån sig beskyllningarna. Hon är chef för immigrationsenheten som fattar beslut om familjeåterförening.

– Det stämmer inte, vi letar inte efter inkonsekvenser, utan strävar efter att reda ut sådana olikheter som har kommit fram tidigare i processen, säger Tiina Suominen.

Varför så många avslag?

Men varför får somalierna så mycket oftare avslag än andra som söker om familjeåterförening?

– Somalierna har lämnat in ovanligt många ansökningar om familjeåterförening där kriterierna inte uppfylls, till exempel så att de sökande inte är familjemedlemmar, säger Tiina Suominen på Migrationsverket.

Somalierna saknar i allmänhet dokument, som till exempel födelseattest. Efter många års inbördeskrig finns det inte myndigheter som kan utfärda trovärdiga dokument i landet.

– Därför betonas de sökandes muntliga berättelser, och om det finns motstridiga uppgifter i dem kan vi inte bekräfta att det finns ett familjeband, säger Suominen.

Anna-Maria Tapaninen säger att de människor som har sökt asyl i allmänhet har fått någon form av internationellt skydd eftersom det liv de har levt i hemlandet har varit farligt och kaotiskt.

– När det blir tal om familjeåterförening vållar samma farligheter och kaos problem. Då kan myndigheterna bedöma att familjemedlemmarna inte har kunnat leva ett äkta och varaktigt familjeliv, säger Tapaninen.

Hur tungt väger barnens uttalanden?

I intervjuerna på ambassaden har somaliska Nadifos barn sagt att deras mormor är vårdnadshavare och sonen har sagt att hans mor aldrig ringer till honom.

– Han var bara en liten pojke när jag flydde, han minns mig inte, säger Nadifo.

Hon förstår inte hur Migrationsverket kan grunda beslut på intervjuer med barn som bara är 7-8 år gamla.

Båda Nadifos barn fick frågan vem som var deras vårdnadshavare, och båda svarade fel på frågan. Förstår ett 7-årigt eller ett 10-årigt barn en sådan fråga?

– Sannolikt inte, om man inte förklarar frågan för dem, svarar Tiina Suominen på Migrationsverket.

Hon säger att tjänstemännen inte ger någon tyngdpunkt åt frågor som kan missförstås. Men i Nadifos nekande beslut hänvisar tjänstemannen upprepade gånger till det barnen har berättat.

Advokat Ville Punto anser att intervjuerna med barn är problematiska. Enligt utlänningslagen borde myndigheterna inte intervjua barn under 12 år, om de inte har prövat att barnen är tillräckligt mogna för att höras.

– Vi intervjuar främst 12 år fyllda, men också yngre barn ifall vi bedömer att deras berättelser behövs i utredningen, säger Tiina Suominen.

Förvaltningen tolkar ”kreativt”

Som Ville Punto ser saken är det inte själva utlänningslagen som är huvudproblemet. Den är visserligen restriktiv, men det verkliga hindret för somalierna utgör den förvaltningspraxis som vunnit fotfäste under loppet av några år.

Enligt hans erfarenhet drabbar avslagen som handlar om ”faktiskt familjeliv” klart oftare somalier än andra med flyktingbakgrund, som till exempel irakier eller afghaner.

Var och en har rätt till skydd för sitt familjeliv – det står i Europas människorättskonvention. Men för några år sedan fattade Europeiska människorättsdomstolen ett beslut om att det familjeliv som är faktiskt ska åtnjuta skydd.

– Det här beslutet använder våra myndigheter nu allt oftare som grund för att fatta negativa beslut, och de tolkar det på ett sätt som aldrig var avsikten från början, säger Ville Punto.

Punto anser att Migrationsverket utvidar sin tolkning av paragraferna på ett”kreativt” sätt.

– Det är lätt att dra slutsatsen att myndigheterna medvetet vill försvåra eller helt omöjliggöra familjeåterförening för somalierna, säger Ville Punto.

Päivi Nerg, kanslichef vid inrikesministeriet, slår ifrån sig misstanken.

– Vi stiftar inga lagar och stramar inte åt med någon särskild folkgrupp eller medborgare från något enskilt land i folkus, säger Nerg.

Rätt till familjeliv?

Regeringen vill nu strama åt utlänningslagen så att familjeåterförening ska bli svårare. Lagberedarna överväger nu om villkor om inkomster, bostad och aktiv integration kan ställas på flyktingar och personer som får internationellt skydd innan de ansöker om att få sin familj till landet. Ett lagförslag ska ges till riksdagen i vår.

Men enligt Europas konvention om mänskliga rättigheter har var och en rätt till skydd för sitt familjeliv. Gäller det inte flyktingar?

– Visst har alla rätt till ett familjeliv, men om det kan vara nyttigt om de här människorna först funderar på om de kan försörja sig och integreras i Finland. Om familjen kommer för tidigt blir flyktingarna alltför länge beroende av utkomststöd, säger kanslichef Päivi Nerg.

Kravet på inkomster för att få återförena familjen gäller redan idag för alla invandrare från länder utanför EU, utom för flyktingar och andra som får internationellt skydd i Finland.

Inkomstgränserna är höga och det leder till att de invandrare som arbetar i låglöneyrken inte får familjen till Finland.

Spotlight: Får flyktingar ha famij? sänds i Yle Fem tisdag 24.11. klockan 20.

Spotlight om arbetskraftsinvandrare som är för fattiga för familj sänds i Yle Fem tisdag 1.12. 2015.

_________________________________________

Hbl, pääkirjoitus: Inget rum för åtstramningar

Regeringen vill göra det ännu svårare med familjeåterförening för flyktingar. Det är både inhumant och kontraproduktivt.

Det är ingen överraskning att regeringen Sipilä ser över bestämmelserna kring familjeåterförening för dem som fått internationellt skydd i Finland, i vardagligt tal alltså flyktingar. Det står inskrivet i regeringsprogrammet.
Vid Inrikesministeriet går man nu igenom bestämmelserna. Det är meningen att riksdagen ska få förslagen under våren 2016. Det är inte första gången reglerna stramas åt.

Senast skedde det 2012 och i praktiken innebar förändringarna att det är så gott som omöjligt för flyktingar i Finland att förenas med sina familjer. Det handlar om stramare lagstiftning och praxis. Våra ambassader är färre och även det har försvårat familjeåterföreningar.
Alla som vill förenas med en familjemedlem i Finland ska personligen lämna in sin ansökan till en finländsk representation. Att ta sig från till exempel Somalia till Nairobi i Kenya, där Finland har en ambassad, är dyrt, farligt och svårt. Problemen mångfaldigas om det handlar om ett minderårigt barn, eller en ensam mamma med många barn.

Den som lämnar in en ansökan måste kunna bevisa att alla dokument, som till exempel vigsel- och födelseattester, är lagliga. Det kan innebära att en person från Afghanistan måste resa tillbaka till hemorten för att ansöka om vigselattest, som sedan ska översättas till engelska och därpå konstateras vara laglig av det afghanska utrikesministeriet. En person som ansöker om familjeåterförening måste lagligen befinna sig i det land där ansökan lämnas in. Inte heller det är i alla situationer så enkelt.
Följden är att antalet ansökningar har rasat. Frivilligorganisationer som arbetar med flyktingar är allvarligt oroade över effekterna av den förra åtstramningen och anser att en ytterligare försämring är förkastlig. Alla människor har rätt till ett familjeliv, det är en mänsklig rättighet, men i praktiken är den rätten för flyktingar i Finland redan nu starkt ifrågasatt.
Särskilt utsatta är de ensamkommande minderåriga barnen. 2013 fick ett flyktingbarn ett positivt beslut, 156 beslut var negativa. Följande år, 2014, hade ansökningarna rasat till 43, av vilka 10 var positiva. Processen är lång och om barnet fyller 18 år innan den är avslutad förfaller ansökan.

Men den nuvarande regeringen vill alltså göra situationen ännu svårare. Det motiveras med att EU:s direktiv om familjeåterförening innehåller tilläggsförutsättningar, som Finland hittills inte har tillämpat. Det ligger ändå inget tvång i att använda sig av tilläggen, det är ett nationellt val – ett politiskt beslut.
Viljan att försvåra familjeåterföreningarna är märklig med tanke på den oro som till exempel många sannfinländare framförde tidigare i höst över att majoriteten av de asylsökande är män. Man frågade sig varför kvinnor och barn lämnats efter. Med familjeåterföreningar tar man hand om kvinnor och barn, som kan ta sig till Finland tryggt och utan människosmugglare.
Den skärpning som nu planeras skulle framför allt gälla dem som inte har beviljats asyl men fått alternativt skydd. Numerärt utgör de ungefär hälften av alla dem som får stanna i Finland.

Vid Inrikesministeriet har man ännu inga konkreta förslag men skärpningarna kan handla om krav på att den som vill förenas med sin familj själv är väl integrerad i samhället och kan försörja familjen. Det kan låta som ett hemult krav, men summorna är höga. För en fyrapersoners familj krävs inkomster på 2 600 euro i månaden efter skatt. Det är mycket med tanke på flyktingarnas sysselsättningsmöjligheter och de jobb de kan få. Många är dessutom skuldsatta och bidrar till familjens försörjning i hemlandet eller i ett flyktingläger.
Förutom att det är inhumant att försvåra familjeåterföreningar är det också i högsta grad kontraproduktivt. Familjen är oerhört viktig när en person ska integreras i sitt nya hemland. Oron för familjen försvårar bevisligen integrationen. Det Finland ekonomiskt kan spara genom färre familjeåterföreningar kan slå tillbaka som högre kostnader för att människor inte har integrerats i vårt samhälle.

Vi får innerligt hoppas att först tjänstemännen och sedan regeringen inser det här. Inom oppositionen gör åtminstone många det. I veckan fördömde SFP:s Carl Haglund i hårda ordalag regeringens planer. Både Centern och Samlingspartiet måste nu visa att de står för en vettig och human flyktingpolitik.