Hbl: Marianne Lydén: Muukalaisvihamielisyys ja kansalaisaloite

Hbl: Marianne Lydén: Främlingsfientlighet och medborgaraktivitet 16.3.2013

Debatten om hur riksdagen ska behandla medborgarinitiativen går het. Främst har debatten handlat om det enda som hittills lämnats in, det om att förbjuda pälsnäringen, och medborgarinitiativet för könsneutrala äktenskap, där namninsamlingen ännu inte startat.

I riksdagen våndas man nu över hur man ska tillmötesgå de berättigade kraven på att den här formen av medborgaraktivitet (som man själv uppmuntrade genom att skapa möjligheten) ska tas på allvar utan att rucka på den status de folkvaldas egna initiativ och beslut har.

Riksdagens generalsekreterare Seppo Tiitinen har i Helsingin Sanomat konstaterat att förväntningarna på medborgarinitiativen är för stora. Det kan ju enligt honom inte gå så att ett medborgarinitiativ åsidosätter den demokratiskt valda riksdagens vilja.

Alla vi som har rösträtt har haft möjlighet att påverka riksdagens sammansättning. Att riksdagen ser ut som den gör och en majoritet för det egna behjärtansvärda medborgarinitiativet kanske inte står att få är demokrati. De minst 50 000 namn som behövs för att ett medborgarinitiativ ska nå riksdagen motsvarar uppskattningsvis antalet väljare bakom tre riksdagsledamöter. Det här kan speglas mot kravet på att medborgarinitiativen ska likställas med lagmotioner med över hundra folkvaldas underskrifter.

Bland medborgarinitiativen finns fyra stycken som i varierande grad vill försvaga svenskans ställning. Det färskaste, där Samlingspartiets unga är med, får garanterat ihop minst 50 000 namn. Innebär det att nonchalera medborgarnas aktivitet om riksdagens majoritet säger nej till det initiativet?

De sannfinländska riksdagsledamöter som är (eller varit) medlemmar i Suomen Sisu skulle aldrig i världen få ihop över hundra riksdagsledamöter bakom en lagmotion för det som nyvalde ordföranden Olli Immonen pläderat för, att stoppa ”islamiseringen” och gå in för att ta emot ”kvalitativt bättre men till antalet färre invandrare”.

I riksdagsvalet 2011 invaldes förutom Immonen Sisumedlemmarna Jussi Halla-aho, Juho Eerola och James Hirvisaari. Eerola och Hirvisaari har av olika orsaker lämnat föreningen, men sin åsikt har de inte ändrat. Väljarna bakom den här kvartetten är så många att det räcker till för att få ihop ett medborgarinitiativ om att skrota det mångkulturella samhället.

Innebär det att nonchalera medborgarnas aktivitet om riksdagen inte tar ett främlingsfientligt initiativ till behandling?

_________________

[...]

Kansalaisaloitteiden joukossa on neljä kappaletta sellaisia, jotka vaihtelevassa määrin heikentävät ruotsin kielen asemaa. Tuorein, jossa Perussuomalaiset nuoret ovat mukana, saa varmasti ainakin 50 000 nimeä. Onko se kansalaisaktiivisuuden sivuuttamista, jos eduskunnan enemmistö sanoo aloitteelle ei?

Ne Perussuomalaisten kansanedustajat, jotka ovat (tai ovat olleet) jäseniä Suomen Sisussa, eivät ikimaailmassa saisi sataa kansanedustajaa sellaisen lakiesityksen taakse, joita puheenjohtaja Olli Immonen on ajanut eli pysäyttää "islamisaatio" ja ottaa vastaan "laadullisesti parempia mutta lukumäärältään vähemmän maahanmuuttajia".

Eduskuntavaaleissa 2011 valittiin Immosen lisäksi Sisun jäsenet Jussi Halla-aho, Juho Eerola ja James Hirvisaari. Eerola ja Hirvisaari ovat eri syistä jättäneet järjestön, mutta heidän näkemyksensä eivät ole muuttuneet. Nelikon takana on niin suuri määrä äänestäjiä, että se riittää kansalaisaloitteeseen, jolla romutetaan monikulttuurinen yhteiskunta.

Onko se kansalaisaktiivisuuden sivuuttamista, jos eduskunta ei ota muukalaisvihamielistä aloitetta käsiteltäväksi? (käännös)