Hbl: Tystnaden lika illa som hoten

Hbl, pääkirjoitus: Tystnaden lika illa som hoten 16.3.2013

Det produceras en saklig tv-serie om Finlands och Sveriges gemensamma historia. Personer på Yle som antas ha en koppling till serien blir hotade till livet. Helsingin Sanomats Paula Salovaara skriver en träffsäker kolumn om det vansinniga i de här reaktionerna och blir sedan själv hotad av upprörda och anonyma webbtroll, som önskar att Auschwitz fortfarande skulle existera för förrädare som hon.

Redan nu vet jag att även jag med största sannolikhet kommer att få mindre trevliga kommentarer efter att den här krönikan har publicerats. Förhoppningsvis stannar hoten och reaktionerna i någon av de hatiska trådarna på de mest ökända webbforumen. Förhoppningsvis blir jag inte den här gången kontaktad av polisen som upplyser mig om att det kan vara allvarligare än så.

Det har nämligen hänt mig tidigare efter att jag skrivit om rasism och mångkulturella frågor. Dessutom har några av mina kolleger här på Hbl efter motsvarande texter i tidningen fått sådana mejl som skulle få vilken advokat som helst att gnugga händerna.

Den här eskalerande hatspiralen måste brytas. Vi journalister ska givetvis tåla hård kritik, men vi ska inte behöva skaffa oss skottsäkra västar bara för att kunna utföra vårt jobb.

Hoten riktas naturligtvis inte enbart mot oss journalister. Jag talade nyligen med en högt uppsatt politiker som vittnade om en motsvarande eskalering i deras kretsar. Att profilera sig i tvåspråkiga eller antirasistiska frågor är en högriskbransch i dagens Finland.

Det som är lika skrämmande som själva hoten är den politiska tystnaden. Populistledaren Timo Soini, i vars kölvatten många rasister simmar, vägrar att acceptera Carl Haglunds inbjudan att debattera rasism. De övriga stora partierna upplever inte frågan som så viktig att man är villig att ta striden med sannfinländarna och deras svans. Tystnaden är ofta en stark signal.

Rasismen förvandlas till ett normaltillstånd där devisen är "den som ger sig in i leken, får leken tåla". Få höjer ens på ögonbrynen längre när en sannfinländsk riksdagsledamot väljs till ordförande för en rörelse som Suomen Sisu.

När den färske ordföranden uttalar sig om de automatiska problem som uppstår då olika kulturer möts, ser han genuint förvånad ut när den sanningen ifrågasätts.