HBL: Invandrarservice ryker i Esbo

HBL:
Invandrarservice ryker i Esbo
(Ruotsi-englanti-käännös)
15.8.2009

Esbo har föregått med gott exempel i integrationsfrågor. Men när sparhyveln denna gång far fram försvinner två av tre samlingsplatser för invandrare. Katastrof, säger de som använder servicen. Förbättring, svarar staden.

Planer Thailandsfödda Mintra Surapha, 49, koncentrerar sig på att få ut orden i rätt ordning.

– Finska är svårt men jag vill lära mig så att jag får en studieplats och kan bli manikyrist.

Efter tjugo år i Finland har hon äntligen hittat en plats där hon får lära sig språket och där hon börjat hitta ett nätverk av vänner, stöd – och framför allt lugn och trygghet. Tjugo år. Den stora delen av dem inlåst i ett hem med en svartsjuk och våldsam finsk man som förbjöd henne att besöka butiken ensam, som ringde varje halvtimme för att kolla att hon hålls hemma. Hon har levt helt utanför samhället, utan vare sig kontakt eller kunskap att ta sig bort från helvetet. Tills mannen dog.

– Nu vill jag bli självständig, säger fembarnsmamman.

"Här är jag trygg"

Mintra är, som en rapport från inrikesministeriet i fjol kunde berätta, inget ovanligt exempel på utsatta thaikvinnor i Finland. Tvärtom är det alltför vanligt med historier om hur de, och andra invandrarkvinnor, på grund av bland annat språkförbistring lätt hamnar utanför samhället och helt under mannens – alltför ofta våldsamma – kontroll.

Då är en plats som mångkulturcentret Alma i Alberga i Esbo livsviktigt.

– Jag vet inte vad jag skulle göra om inte det här fanns. Det är lätt att komma hit. Här är jag trygg, här kan jag lita på folk, här kan jag lära mig finska.

I ett drygt halvår till, vill säga. Sedan stängs Alma som sådant och omformas till en informationsplats för en bredare invandrargrupp i köpcentret intill. De andra verksamheterna flyttas någonstans, ännu oklart vart. Samma öde stundar för Laituri i Mattby, i det fallet ändå på grund av att lokalen är fallfärdig.

– Så hemskt att jag vill gråta, säger Marjatta Geimonen, återflyttare från Estland 1994.

Hon tillhör en av de stora användargrupperna – äldre invandrarkvinnor som inte har möjlighet att skapa samhällskontakt via arbetslivet och därför i stor skala utnyttjar kurser och aktivitetsgrupper. Att ha en lugn plats med allt samlat på ett och samma ställe är oersättligt för henne och de andra kvinnorna.

– Flyttar det här blir vi väl hemma och sitta, säger Hilma Janina.

Staden har förstås sina motiveringar. Rationalisering. Och ekonomi.

– Socialsektorn måste prioritera lagstadgad service. Vi har gått igenom lokaler och hyror och funderat på hur de kan effektiveras. För mångkulturcentralernas del kan vi hitta ersättande platser på andra håll, fast verksamheterna kanske måste splittras, säger Katri Rannisto, områdeschef på socialverket.

Språkläraren bedrövad

I reda pengar kostar Almas verksamhet två personers årslön och en hyra på 57 000 euro. Inbesparingen uppstår om man har mer verksamhet på färre ställen.

– Men jag ser detta som en förbättring av servicen. Vi flyttar verksamheterna till ställen där det rör sig folk, såsom biblioteket i Sello och andra lokaler som kan användas effektivare än i dag, såsom skolor och ungdomsgårdar, säger Marja Dahl, socialservicechef.

Marja Paukku, utbildad språklärare, är bedrövad. Hon är en av akademikerna i Zontagruppen som på egen tid håller populära finska kurser för invandrarna. Gratis och med god framgång på ett ställe dit också invandrare som är i riskzonen att marginaliseras har hittat.

– Hur ska just de här människorna framöver hitta ställen där de kan lära sig finska, som de behöver för att kunna vara en del av samhället? Varifrån ska de få hjälp och råd? Kanske från en redan överbelastad socialsektor eller så inte alls, konstaterar Almas verksamhetsledare Arja-Liisa Vuorinen.

– I tolv år har jag föreläst om hur bra Esbo är på invandrarfrågor. Vi har lyckats bygga upp en mångsidig verksamhet som får oerhört god feedback och som allt fler hittar. Så kommer det här. Arbetskraftsinvandrare klarar sig säkert med de informationsställen man nu planerar men andra, såsom äldre och hemmamammor, behöver uttryckligen den service vi kan erbjuda här.

– Hur man fyller i papper, vad blanketterna betyder, var man kan söka hjälp, finska kurser, hobbygrupper . räknar irakkurdiska hemmamamman Rezan Hothman upp.

Liisa Kosonen, mångkulturell specialplanerare, tror inte att den för sina integrationsprogram berömda staden nu tar något katastrofalt felsteg bakåt.

- Bara servicen ordnas där folk rör sig.

På måndag diskuterar stadsfullmäktige sparkraven, där mångkulturcentralerna är en pytteliten del. Viceordförande och tidigare socialnämndsordförande Maria Guzenina-Richardson (SDP) är bedrövad.

– Överlag är Esbo nu i färd med att skära ner service för grupper där paniksparande kan bli mycket dyrt i form av utslagning och segregation.

Jeanette Björkqvist