Svenska YLE: Ihmetystä Pohjolassa mikäli Soini mukaan hallitukseen

Svenska YLE: Förvåning i Norden om Soini tas med i regeringen 5.4.2011
YLE Areena: Nyhetsinslag: Ann-Cathrin Jungar om populistiska partier i Norden (video, 7:11)

De populistiska missnöjespartierna får allt större makt i de nordiska länderna. Trots det har de inte regeringsställning, varken i Norge eller Danmark har de har ändå stort inflytande.

- Främlingsfientlighet är den gemensamma nämnaren för de här partierna. Dansk Folkeparti i Danmark och Fremskrittspartiet i Norge har samma rötter som Sannfinländarna i Finland, säger Ann-Cathrine Jungar, lektor i statsvetenskap vid Institutionen för samhällsvetenskaper vid Södertörns högskola i Sverige.

Jungar forskar i populism.

De har alla varit protestpartier och har ridit på ett starkt politiskt missnöje. Däremot har de varit olika då det gäller de politiska sakfrågorna.

I Danmark och Norge har partierna stått mycket längre till höger. De har varit för en liberal ekonomi, för lite statlig reglering och de har ibland också varit öppna för internationell konkurrens och globalisering.

Sannfinländarna har stått mera i den ekonomiska mitten. De har varit mera för att skydda den egna produktionen och den egna sysselsättningen.

Mer främlingsfientliga än tidigare

Under 2000-talet har alla tre partierna intagit en mera främlingsfientlig och invandrarkritisk ståndpunkt.

- Sverigedemokraterna är annorlunda, de springer ur en nationalsocialistisk eller rasistisk organisation som har försökt göra sig alltmera rumsren.

- De populistiska partierna i alla nordiska länder rider på värdekonservativa frågor. Framförallt handlar det om kritik av det multikulturella och på att de inhemska traditionerna håller på att urholkas. Invandringen och den ökande konkurrensen ses ofta som ett hot mot den egna välfärden som man vill skydda för de egna medborgarna, säger Jungar.

Väljarna ofta män

Gemensamt för dem som röstar för de här partierna är att de oftast inte har akademisk utbildning, de finns på landsbyggden, men alltmer också i städerna och då framförallt i förorterna. De är ofta manspartier, det vill säga det är flera män än kvinnor som stöder dem.

De har behandlats olika i de nordiska länderna då det gäller att få makt. I Sverige har de övriga partierna visat kalla handen åt dem i riksdgen. Det har varit en policy från andra partier att inte samarbeta.

I Danmark fick Dansk Folkeparti påverka politiken men fick visserligen inte några ministrar.

Också i Norge har man satt upp kalla handen trots att Fremskrittspartiet får nästan en fjärdedel av rösterna.

Finland väljer en annan väg

- I Finland kan man säga att man går en annan väg än resten av Norden om man tar in Sannfinländarna i regeringen, säger Jungar.

Hon konstaterar att man i Finland å andra sidan har en tradition av breda regeringskoalitioner. Man tar in partier som man vill avväpna i regeringen som ett sätt att försvaga dem. Så gjorde man till exempel med kommunisterna på 60-talet.

Jungar tror att man I det övriga Norden blir förvånad om Sannfinländarna får regeringställning. Man har svårt att förstå hur man kan ta med ett sådant parti. Man frågar sig om de är trovärdiga eller om de har personer som är kapabla att vara ministrar.

Förvåning över ett sådant parti

I Sverige är man överlag förvånad över att det finns ett sådant fenomen som Sannfinländarna.

- Finland har inte så många invandrare så varför finns det ett invandringskritiskt parti i Finland. Vad är det som gör att en person som Soini kan få ett så stort stöd, frågar sig Jungar.