HBL: Fyra års arbete – ingen lösning på romfrågan

HBL: Fyra års arbete – ingen lösning på romfrågan 29.4.2011

HBL: Fem Frågor: ”Romerna har inte varit en prioritet”

Kommentar: Hjärtat som vägrar sluta slå

Jarmo Räihä som lett olika tiggararbetsgrupper är nöjd med resultatet av flera års arbete. Politiker och aktivister kritiserar processen som slöseri med tid och pengar. I juni får stadsstyrelsen ta ställning till hur långdansen går vidare.

Det är fyra år sedan de romska tiggarna dök upp i Helsingfors. Det var samma år som Rumänien och Bulgarien blev EU-medlemmar.

Den så kallade tiggararbetsgruppen, den senaste i raden av grupper som tillsats för att utreda frågan, inledde sitt arbete för ett år sedan. Den har fått utstå hård kritik. Politiker och aktivister har beskyllt gruppen och dess ordförande Jarmo Räihä, ledande tjänsteman på Socialverket, för fördomsfullhet, förutfattad agenda, svagt socialt perspektiv, brist i insyn och konkreta lösningsförslag.

– Så här långt känns det som att arbetsgruppen varit ett slöseri med tid, pengar och resurser. Arbetsgruppen har inte gett beslutsfattarna någonting under de här åren, sade Kimmo Helistö som representerar De gröna i Helsingfors stadsstyrelse och fullmäktige för någon vecka sedan.

– Jag har fått känslan att arbetsgruppen grundades för att Helsingfors så fort som möjligt ska bli av med romerna, och att man därför bildade en grupp med stor betoning på säkerhet i stället för på humanitära frågor.

”Ingen förutfattad agenda”

Stadsdirektör Jussi Pajunen som tillsatte gruppen verkar vara en av få som är nöjd med arbetsmodellen (Hbl 9.4). Det var han som utsåg Jarmo Räihä till gruppordförande, bad honom plocka ihop en grupp från de centrala förvaltningsorganen och det är framför allt till Pajunen som gruppen rapporterat.

Uppdraget löd: ge förslag på hur staden ska hantera tiggarproblemet och förbered eventuella direktiv och förslag på lagändringar.

Enligt protokollet från gruppens första möte i april ska man följa med och rapportera om tiggarläget och ge förslag till stadens ledning på hur man kan hålla bieffekterna av fenomenet så små som möjligt.

Att tiggarna omnämndes som problem redan i uppdragsbeskrivningen, och stadsdirektören flera gånger sagt att tiggeri och läger borde förbjudas, påförde enligt Räihä gruppen ingen förutfattad agenda om att romerna ska ut ur landet.

– Vi har diskuterat fritt. Men om politikerna väntat sig att vi ska föreslå läger så kan jag förstå om de tycker att vi inte har bidragit. Vi kom fram till att läger inte är en människovärdig lösning, eftersom det bidrar till segregation och slumbildning. Vi erbjuder romerna samma service som andra EU-medborgare, och erbjudandet om serviceboendet för bostadslösa på Sanduddsgatan är fortfarande i kraft.

Enligt Räihä har gruppen gjort allt för att lösa problemen och få bukt med de element som stört stadsborna.

– Rapporten ska ses som resultatet av över tre och ett halvt års arbete där flera arbetsgrupper bidragit. Vi har försökt få ett brett perspektiv. Stadsstyrelsen beslutar om arbetsgruppen fortsätter eller inte efter rapporten. Politikerna fattar besluten. Vi tjänstemän gör bara jobbet.

Ställer inte upp på bild

De femton medlemmarna i arbetsgruppen har representerat Socialverket, Ungdomscentralen, Diakonissanstalten, Miljöcentralen, Förvaltningscentralen, Byggnads- och Fastighetskontoret, Helsingforspolisen, Räddningsverket och stadens hälsovård.

Alla är mer eller aningen mindre motvilliga till att kommentera hur gruppen fungerat eller klarat av sitt uppdrag. Ingen ställer upp på bild.

De som uttalar sig beskriver samarbetet som mångsidigt och bra. Den interna kritiken gäller främst att den tredje sektorn och organisationer med en stark värdegrund varit svagt representerade. I övrigt hänvisar man till rapporten. ”Läget lever från dag till dag”, har man sagt och hänvisat till Jarmo Räihä.

Bristen på information och öppenhet har irriterat både Kimmo Helistö (De gröna) och fullmäktigekollegan Thomas Wallgren (SDP). Enligt dem har informationen om processen begränsats till ett fåtal personer inom Socialverkets och stadens ledning.

– Beslutsfattarna har hållits ifrån arbetsgruppen. Vi har inte fått bakgrundsmaterial om hur romfrågan har lösts i andra europeiska storstäder. All kontakt har gått via Pajunen som först för några veckor sedan, på vår begäran, aningen motvilligt bjöd in Räihä för att avge en mellanrapport, säger Wallgren.

Enligt Wallgren insåg arbetsgruppen inte tillräckligt snabbt att beslutsfattarna vill ha olika lösningsförslag. Han beskyller både stadsdirektören, gruppordföranden, arbetsgruppen och fullmäktige för passivitet.

– Fullmäktige röstade i fjol för att inte tillsätta en arbetsgrupp bestående av både politiker och tjänstemän. Politikerna skulle ha haft ett helhetsansvar för att ta fram nytt medan tjänstemännen ofta ser på saken bara ur sitt perspektiv. Endast ett par tjänstemän i arbetsgruppen har haft ett helhetsperspektiv. Konsensustanken har varit för dominerande.

Enligt Jarmo Räihä fick gruppen ingen tidtabell när den tillsattes. Först i januari kom beställningen på en slutrapport innan utgången av april.

– Jag har skrivit tiotals lägesrapporter till stadsledningen, vissa perioder varje vecka.

Var har det kört ihop sig, om politikerna hade önskat mer information och du säger att du har rapporterat?

– Det ska jag inte svara på.

Externgrupp föreslår containrar

Arbetsgruppens förslag offentliggjordes i onsdags, och det ska på remissrunda innan stadsstyrelsen ska ta ställning i juni.

Rapporten innehöll inget stöd för läger. Den enda boendeformen som erbjuds är serviceboendet på Sanduddsgatan, som romerna tackat nej till.

Thomas Wallgren, Kimmo Helistö och en grupp andra politiker, frivilliga och tjänstemän från Ungdomscentralen har tagit fram egna förslag på tillfälligt boende: Byggnadskontorets containrar som kunde anslutas till det kommunala vatten-, el- och avloppsnätet och ställas exempelvis på Byholmen. Eller så kunde Rastböle campingplats förses med ett område för billigare boende med lägre standard.

Enligt Wallgren är det symptomatiskt att det mest konkreta lösningsförslaget kommer till utanför den officiella arbetsgruppen.

– Vårt sätt att sköta romfrågan har varit dåligt för Helsingfors image. Trots att vi kunde bli världsledande på hur man kan ta hand om nya, marginaliserade grupper.

– Jag tror att vi kommer att landa på någon form av tillfälligt boende men under ett annat namn. Det har gått troll i ordet läger.

Tomma cykeldäck

Ett par av stadens illgröna cyklar ligger söndertrasade bakom ett hörn vid socialcentret i Fiskehamnen. Där ligger en massa bråte och jorden känns kontaminerad av olja och annat skräp. Ingen har gjort sig riktigt hemmastadd här, ens tillfälligt. Men det är också svårt med ett ständigt vräkningshot.

Under de senaste fyra åren har läger uppstått och rivits vid Österleden, Råholmen, Brändö bro och Arabiastranden. Det hittills största lägret, en tältsamling med ett hundratal romer, revs på Fiskehamnens strand förra sommaren.

Antalet romer har ökat från ett tiotal till 300 förra sommaren, då också bulgariska romer dök upp i stadsbilden. I sommar väntas lika många.

Just nu rör sig cirka 60–70 romer från Rumänien, en del från Bulgarien och Moldavien, i Helsingfors. Drygt 30 av dem bor vid socialcentret Satama i Fiskehamnen. Enligt de sociala myndigheterna tigger kvinnorna pengar medan männen samlar flaskor och handlar med bilar.

En del av dem är här för tredje året i rad. En form av uppskattning som varken stadens högsta ledning eller många finländare vill ha. I månadsskiftet mars–april ville tre av fyra finländare att de rumänska tiggarna lämnar landet. 2 400 finländare svarade på MTV3:s enkät.

Negativ folkopinion skrämmer

Fullmäktigeledamot Thomas Wallgren, som liksom de övriga i artikeln intervjuades före riksdagsvalet, tror att en negativ folkopinion fått beslutsfattare att fega ur i frågor om socialt ansvar.

Redan hösten 2007 bad Helsingfors stad om statliga anvisningar för hur man ska handskas med tiggarna. Jussi Pajunen har vidhållit sin ståndpunkt att tiggarna ska bort men hans åsikt om statens roll har växlat.

I Hbl (11.7.2008) uttrycker Pajunen sitt missnöje över att tiggeriet gjorts till en riksomfattande fråga. Han förespråkar ett återinförande av det gamla systemet där städerna fick göra upp sina egna ordningsregler, och själv definiera vad som är störande verksamhet.

Knappt tre år senare (Hbl 9.4) vill han att staten tar en aktivare roll, glad över EU-kommissionens nya rekommendationer om nationella strategier för integration av romerna. Det som behövs är en nationell plan där Helsingfors är med. Helsingfors stad kan inte dra upp en egen, avvikande linje även om fenomenet syns mest här.

Enligt EU-parlamentariker Carl Haglund (se intervjun här nedan) är staden inte problemet, utan de allmänna attityderna att man kan lagstifta bort fattigdom och misär. Diskussionen i Helsingfors handlar bara om vad som är bäst för oss här. Trots att det finns miljontals som lever under fattigdomsgränsen i Europa.

Jeanette Östman

Läs dagens Hbl i pappersformat, för en redogörelse över de senaste fyra årens debatt och utredningar.

Läs EU-parlamentariker Carl Haglunds åsikt om diskussionen "Romerna har inte varit en prioritet".

Läs också skribentens kommentar Hjärtat som vägrar sluta slå

Om den så kallade tiggararbetsgruppen:

Läs också arbetsgruppens rapport 27.4.2011 (på finska)

Läs också alla PM från gruppens möten (30.4.2010-18.4.2011) (på finska)

______________________________________________

HBL: Fem Frågor: ”Romerna har inte varit en prioritet”

Kortsiktiga politiska beslut som förbud kan ge synliga resultat, men är populistiska och löser inte problemen. Det säger EU-parlamentariker Carl Haglund (SFP).

Vad tycker du om Helsingfors stads sätt att hantera romfrågan?

– Staden är inte det stora problemet, utan attityderna i samhället. Det finns en utbredd uppfattning om att man med hårda tag kan åtgärda ett djupgående problem. Men man kan inte lagstifta bort fattigdom eller misär. Att förbjuda folk att tigga eller slå läger löser inte problemet. Det viktiga är att parallellt som man försöker hjälpa nödställda individer som åker runt i Europa i sökande efter ett lättare liv, söka roten till det onda. Problemet är att romerna diskrimineras, dels för att de är segregerade men också dels på grund av eget val som att alla föräldrar inte vill sätta sina barn i skola.

Vad tycker du om tiggararbetsgruppens arbete?

– Det är bra att Helsingfors funderar på saken. Men jag upplever att diskussionen om de romska tiggarna fått för stora proportioner. Problemen är små i jämförelse med i många mellaneuropeiska länder. Diskussionen utgår bara ifrån vad som är bäst för oss här, men det finns större problem i världen än att någon blir irriterad på att någon sitter på knä och tigger. Utmaningen försvinner inte av att man skickar romerna till Bulgarien eller Rumänien, då lever de i misär där.

Hur tror du att resultatet i riksdagsvalet kommer att påverka hur romer och tiggare diskuteras i Finland?

– Tyvärr förväntar jag mig inte att diskussionen blir bättre. Det skulle vara fint om vi kunde diskutera hur romerna långsiktigt kunde få det bättre. Miljontals människor lever under fattigdomsgränsen i Europa.

Vad sker just nu på EU-nivå för att lösa frågan i Finland, men också i romernas hemländer Rumänien, Bulgarien och Moldavien?

– Det finns långsiktiga EU-strategier med målet att romerna ska bli en språkgrupp som alla andra, gå i skola och ha en ekonomisk bas, men de har misslyckats. Det finns många papper som verkar vettiga men tillämpningen har inte lyckats. Stora samhälleliga frågor som fattigdom och utslagenhet kan inte lösas med politiska beslut över en natt, speciellt inte om de är kulturellt betingade. Men det är viktigt att närma sig frågan ur ett humanitärt perspektiv i stället för polisiärt, vilket man verkar göra i Helsingfors. Då skyfflar man utmaningen över gränsen.

Vad tycker du att Helsingfors och Finland borde göra, då bland annat stadsledningen upplever att tiggandet och lägren är ett problem?

– Kortsiktiga politiska beslut kan ge synliga resultat, men är populistiska. Har inte polisen bättre saker att göra än ta fast tiggande kvinnor, och vad ska de göra med dem sedan? De kan inte betala böter, och fängelse kostar också samhället pengar. Det är viktigt att se människan som individer, att se om man kunde hjälpa dem stanna kvar här och försörja sig med jobb. Men det behövs en gemensam linje i Europa. Om vissa länder väljer en hård väg och andra en mer öppen, leder det hastigt till att strömmen går i riktning där det är mest framkomligt. Det blir ohållbart för vissa länder. Frågan är svår. Romerna inte har varit någons prioritet.

_________________________________________

Kommentar: Hjärtat som vägrar sluta slå

När man jobbar med förändringsarbete är det bra att inte bara fokusera på strukturerna. Det behövs också ett engagerande projekt som deltagarna gör tillsammans, som skapar gemenskap och ger energi.

Den hjälpsamhet som aktivisterna vid socialcentret Satama visat romerna, om än i strid med hyresvillkoren, har gett en puls åt ett i övrigt långt och tradigt förlopp i den byråkratiska apparaten.

I onsdags kom den senaste rapporten. Ett års arbete gav 50 sidor (30 sidor bilagor) sammanfattning av bekanta argument: romerna är diskriminerade men Helsingfors stad kan inte ensam lösa problemet. Språk- och utbildningsbrist gör det svårt att hitta jobb till romerna. Olagliga läger ska rivas så fort som möjligt, även om nya omedelbart uppstår. På det sättet hålls rivningskostnaderna nere.

Samarbetet mellan staden, staten och romernas hemländer ska intensifieras. I övrigt stöder man dagcentret i Svalbobrinken och fortsatt diskussion, framför allt på EU-nivå.

Utmaningen är inte enkel. Men gruppen skulle ju också ge konkreta lösningsförslag. Inte bara säga vad staden inte kan göra.

Tiggaren sitter alltid ensam på trottoaren. Oavsett om någon väntar på hennes hopskramlade slantar runt hörnet, i Fiskehamnen eller hemma i Östeuropa. Mot den bakgrunden ter sig uttalandet att Helsingfors, som stad, inte ensam kan bistå individer eller grupper som selektiv blindhet och lathet.

Senast i slutet av maj försvinner pulsen ur det gamla tullhuset i Fiskehamnen när Vapaa katto ry åker ut och huset rivs. Staden får en delseger: en synlig förändring.

Pulsen flyttar någon annanstans. Troligtvis följer romerna med.