HBL: Invandrare också på vår bakgård

HBL: Invandrare också på vår bakgård 17.10.2009

De svenskspråkiga är positiva till invandrare - men främst i teorin. SFP har en svår uppgift om idéerna ska omvandlas till handling.

Tankesmedjan magmas invandringsenkät kunde misstänkas vara ett beställningsarbete av Svenska folkpartiet - så logiska är kopplingarna mellan undersökningsresultaten och SFP:s nya teser, åtminstone vid första anblicken.

Undersökningen bekräftar det som antagits vara ett faktum, men som aldrig riktigt kunnat bevisas: att finlandssvenskarna är positivare inställda till både invandrare och flyktingar än majoritetsbefolkningen. Enligt SFP å andra sidan är receptet för framgång att bli flerspråkigt och samla nyfinländarna under det svenskspråkiga paraplyet.

Taloustutkimus siffror, som gavs offentlighet i onsdags, har naturligtvis ingenting att göra med det så kallade Kasnäsmanifestet med Svenska folkpartiets färska teser, som presenterades några dagar tidigare. Men de båda tål att läsas sida vid sida, det avslöjar också paradoxerna och de stora utmaningar som SFP:s profilering innebär.

Magmas Undersökning visar rätt entydigt att de svenskspråkiga förhåller sig positivt till invandring. När de siffror som Taloustutkimus tagit fram för Magma jämförs med Näringslivsdelegationen EVA:s undersökning om samma frågor är skillnaderna mellan språkgrupperna ofta dramatiska.

Några exempel: Hela 75 procent av hela befolkningen anser att en ökning av antalet utlänningar påverkar samhället på ett positivt sätt. Bland hela befolkningen är siffran 40 procent. När 29 procent ser invandring som en lösning på våra arbetskraftsproblem, är motsvarande andel bland de svenskspråkiga 46 procent.

De svenskspråkiga är också toleranta när det gäller islam, som enligt nästan hälften hör hemma i Europa. De ryskspråkiga ses, kanske något överraskande, inte heller som något hot mot det svenska.

Men det finns också många motsägelsefulla svar, konflikter som tankesmedjans chef Nils Erik Forsgård kallar för en finlandssvensk öppenhetsparadox.
I teorin vill de svenskspråkiga gärna underlätta invandring, men när det kommer till den egna byn eller staden är inställningen mindre välkomnande. En stor del anser att vi redan nått lämplig invandrartäthet i hemknutarna.

Gärna invandrare alltså - men inte på min bakgård.

Den här diskrepansen mellan teori och verklighet har satt igång en livlig debatt på nätet om hycklande finlanssvenskar. Förmodligen finns samma glapp mellan den vi vill vara och den vi är också hos majoritetsbefolkningen, men just den här frågan har inte alls utretts på nationellt plan.

Finland behöver en arbetskraftsrelaterad invandring för att klara försörjningsbalansen i framtiden. Men SFP går ett steg längre genom att lyfta fram ett flerspråkigt Finland med ledorden socialt och globalt ansvar. Invandrarna ska inte finnas bara på bakgården utan också i vardagsrummet; i partiarbetet och i styrande organ. Dessutom vill partiet att var fjärde invandrare väljer svenska som första främmande språk.

Det är inte första gången som SFP skriver orden liberal och invandrare med större bokstäver. Men det är, om inte modigt, så åtminstone viktigt att göra det i ett klimat där unga Sannfinländare kräver enspråkighet utan att de stora partierna ens höjer på ögonbrynen. Av Magmas enkätsvar framgår att attityderna inte ligger helt i linje med det som SFP målar upp ens bland de svenskspråkiga. Det krävs alltså också mycket fotarbete på det traditionella väljarfältet för att det liberala budskapet ska ha en övertygande verklighetsförankring.