Svenska YLE: Nätdebatt engagerar läsarna

Svenska YLE: Nätdebatt engagerar läsarna 27.7.2011

Svenska YLE: Kommentaren: Sluta hata!

Allt fler röster höjs för att förbjuda anonyma debattinlägg och hatpropaganda som florerar på nätet, men åsikterna i frågan går i sär.

Hannu Olkinuora, chefredaktör för Hufvudstadsbladet, är en av dem som anser att det nuvarande systemet fungerar bra på etablerade debattforum.

Enligt Olkinuora fyller nätdebatten en funktion, den engagerar läsarna i det som tidningen rapporterar om. Webbkanalen kompletterar papperstidningens debattsidor där man fortfarande måste skriva under insändarna med sitt eget namn.

På Hbl:s nätdebatt råder registreringstvång och nätkommentarerna granskas innan de publiceras. Personangrepp, det som bryter mot lagen och hatprat publiceras inte.

Ord skadar inte

Många som kritiserar anonymitet på nätforum anser att tröskeln för bland annat hatprat blir lägre, när man inte uppträder med eget namn.

Trots det här ser chefredaktör Hannu Olkinuora inte att debattklimatet på nätet har hårdnat. Olkinuora säger ändå att det är klart att ett budskap på internet blir starkare och börjar eka, vilket leder till att många tar ställning till sådana saker som de kanske inte normalt skulle kommentera.

Tröskeln för att engagera sig i debatt på nätet är och ska förbli låg. Olkinuora håller fast vid att det inte är som ord skadar, och enligt honom måste också hårdare debatter kunna föras i saklig ton.

Mer respekt

Också Yles svenska nyhetswebb har en kommentarsfunktion. Även här granskas kommentarerna före de publiceras, men enligt redaktionschef Jonas Jungar har det inte funnits anledning att kräva registrering eftersom debatten hittills varit rätt sansad.

Inte heller Jungar vill kväsa debatten utan han säger att den också i fortsättningen måste få föras.

Jungar önskar ändå att debatten oftare skulle bli en dialog debattörerna emellan och att deltagarna skulle behandla sina meddebattörer med respekt.

___________________________________________

Svenska YLE: Sluta hata!

Susanna Ginman tar ställning i debatten kring hatpratet på nätet; vi som inte godkänner det måste motarbeta det på de sajter där det frodas.
Det är svårt att sluta fundera på hur massakern i Norge kunde ske. Och det är viktigt att fortsätta reflektera kring det och kring vad som bör och kan göras.

Många skribenter och opinionsbildare har pekat på det klimat som skapas av hatpratet på nätet. Möjligheten att anonymt spy ur sig nästan vad som helst gör att det uppfattas som tillåtet. Aktuellt har i dag onsdag 27.7. reflekterat kring detta i ett inslag där både vår egen redaktionschef Jonas Jungar och Hbl:s chefredaktör Hannu Olkinuora håller fast vid de anonyma nätdebatterna.

Personligen har jag svårt att se värdet i en del av de så kalla debatter som uppstår i samband med nyhetsrapporteringen. På svenska Yle förhandsmodererar vi debattinläggen men ingen förhandsmoderering rår på den ton som uppstår efter kommentarer som rackar ned, klankar, gnäller, grälar och stämplar. Principen är rätt – alla ska kunna delta i kommenterandet och föra fram sin åsikt. Men hur höjer vi ribban och får en bättre nivå på debatten? Och då befinner vi på Yle oss väldigt långt ifrån riktigt hatprat som förekommer på andra forum.

Det går inte att vrida klockan tillbaka. Nätet och den öppna och anonyma debatten är här och förbud leder knappast till något positivt.

Själv håller jag mig borta från sajter och debatter vars innehåll jag inte står ut med, som får mig att må illa. Jag vill inte se det, jag helst inte veta att de existerar. Min roll som journalist, som dels ger mig andra plattformer för opinionsyttringar och dels gör att jag aldrig kan uttala mig enbart som privatperson, har också gjort att jag ansett att nätdebatter av olika slag inte är för mig.

Vi måste gå rakt på hatpratet. Också jag, som alla andra, har ett ansvar för det klimat som hatpratet skapar. Vi måste säga nej och stopp, argumentera mot hatet, föra fram fakta. Och hur jobbigt det än känns – vi måste göra det just på de sajter där hatet frodas, trots att vi vet att hatet därmed kommer att riktas mot oss.

Jag medger att uppgiften känns nästan övermäktig. Jag lovar inte här och nu att jag kommer att göra det. Men något måste vi göra. Vi som vet att hatet inte är lösningen. Vi som vet att kulturer alltid har blandats och måste blandas för att utvecklas. Vi som vet att grunden för vår existens är att alla människor har samma värde. Vi måste överrösta och överbevisa hatpratet.

Susanna Ginman, redaktionschef