Vasabladet: Klockan klämtar för oss alla

Vasabladet, pääkirjoitus: Viveca Dahl: Klockan klämtar för oss alla 26.7.2011

Den som sänder ut ett visst budskap kan inte fullständigt frånsäga sig ansvaret för vilka följder det får.

"Jeg er ganske sikker på at jeg vil be til Gud mens jeg raser gjennom byen min, med rykende våpen, mens 100 bevæpnede systembeskyttere forfølger meg for å stanse eller drepe meg."

Så lyder en mening ur det långa, engelskspråkiga dagboksdokument Anders Behring Breivik lagt ut på nätet. Översättningen till norska är gjord av tidningen Verldens Gang i Oslo.

Till dem som timmarna före terrordådet fick ta emot dokumentet hör Sannfinländarnas partisekreterare i Birkaland, Terhi Kiemunki (Iltalehti 23.7). Hon läste det inte men skickade det vidare till alla personer på sin epostlista. Enligt rubriken handlade epostbilagan nämligen om islam och i sin bekantskapskrets har hon, förklarar hon, många som fördjupar sig i islam.

Hon använder ordet tutkia, som betyder undersöka, studera och implicerar därmed att det handlar om ett neutralt och ärligt kunskapssökande. Ifall det är det många i Kiemunkis krets ägnar sig åt är partiet att gratulera.

Terhi Kiemunki säger sig inte förstå varför hon fått dokumentet. Det innehållar citat av partikamraten Jussi Halla-aho. Han förstår heller ingenting och beklagar att medierna använder Oslokopplingen "för att driva en politisk agenda" (Hbl 24.7). Sin egen politiska agenda tillmäter han tydligen ingen betydelse i sammanhanget.

En anonym norsk bloggare, den islamkritiska signaturen Fjordman, resonerar på samma sätt. Breivik hänvisar till honom som en inspirationskälla. Fjordman flyr undan med en hänvisning till att han också skrivit "lange tekster om middelalderhistorie, astrofysikk og selv ølets historie som ikke har fått noen til å slakte ned dusinvis av uskyldige mennesker".

Det är upp till den enskilda vilka budskap han eller hon väljer att lyssna till, låt vara att vår miljö och erfarenhet styr oss i viss mån. Ansvaret för konkreta handlingar är på samma sätt i sista hand den enskildas.

"Ingen människa är en ö", skrev den engelska 1600-talspoeten John Donne.

Breivik valde att inte lyssna på Donne, som fortsätter:

"Varje människas död förminskar mig, ty jag är innesluten i mänskligheten; och sänd för den skull aldrig bud och fråga för vem klockan klämtar; den klämtar för dig..."

Han tycks i stället har lyssnat på nutida brittiska extremister, kanske för att han inte upplever sig vara innesluten i mänskligheten utan snarare stå ovanom den.

Men den som sänder ut ett visst budskap har också ett ofrånkomligt ansvar.

Går du ut med ett exkluderande budskap - att vissa grupper av människor inte har i vår gemenskap att göra - kan du inspirera vettvillingar att "åtgärda" dem du pekar ut. Eller, som i fallet Breivik, att åtgärda personer som möjliggör "importen" av dessa människor. Politiska partier har givetvis all rätt i världen att främst arbeta för vissa grupper; det utgör ju grunden för själva partisystemet. Men för vissa partier kommer arbetet mot andra grupper att överskugga arbetet för. Det stärker andra, som tilltalas av ett syndabocks- eller fiendetänkande, i sin övertygelse.

Om sannfinländarna vill vara ett ansvarskännande politiskt parti är det enda raka att ställa en ärlig fråga: Vad är det i vår framtoning som gjorde att Breivik skickade sitt manifest till oss innan han gick ut massakrerade en mängd unga människor, sysselsatta med att bygga framtiden?

Det var en sannfinländare som mordhotade dåvarande migrationsminstern Astrid Thors. På Vasabladets webbsida kommenterade en anonym skribent nyheten om mordhotet med meningen: Död åt förrrädaren Thors.

Ett skämt? Obetänksamhet? Svårt att få klarhet i när avsändaren är okänd.

Det är med andra ord bekvämast att ignorera sådana utsagor på nära håll - och vårt ansvar för att ta tag i dem - och i stället fokusera på människor eller företeelser längre bort.

Ondskan heter som bekant Muhammed, inte Mikael eller Matti.

Viveca Dahl