Hbl: Hur rasismen normaliseras

Hbl, pääkirjoitus: Hur rasismen normaliseras 6.12.2012
Hbl: Maria Wetterstrand: Antirasisterna vaknar

Extrem- och radikalhögerns verksamhet i Finland har förstärkts betydligt under de senaste fem åren, skriver Dan Koivulaakso, Mikael Brunila och Li Andersson i pamfletten Äärioikeisto Suomessa. För de vänsterinriktade författarna är högerpopulismen en självklar ideologisk måltavla. De vinner på ett ordentligt bakgrundsarbete med att kartlägga den högerextrema verksamheten i landet och de ideologiska rötterna till den. Först av allt krävs ett klargörande av vad man syftar på med extremhöger; all nationalism är väl inte fascistisk och all populism placerar sig väl inte på en ytterhögerkant.

Fascismen präglas av en dröm om att ersätta den liberala samhällsordningen med en radikal nationalism i alla samhällssektorer. Högerpopulismen odlar samma myt om det homogena folket, men strävar inte efter att störta den liberala demokratin. Högerradikala populistpartier tror på nativismen, enligt vilken en stat bör bebos av en specifik infödd grupp. Människor och tankar som kommer utifrån uppfattas som ett hot mot den enhetliga nationalstaten.

All slags populism motsätter sig den politiska och ekonomiska eliten och tjänstemannaväldet, och ser folkets åsikt som någonting som liknar en gudomlig röst. Det sannfinländska partiet är högerpopulistiskt med inslag av en auktoritär nationalism hos politiker med bakgrund i Suomen Sisu. I vissa ekonomiskpolitiska frågor kommer partiet nära vänstern.

Utanför partierna finns nynazistiska grupper med en verksamhet som blir mer organiserad; den mest extrema av dem är Suomen vastarintaliike. Rasism som en vit identitetspolitik kombineras med islamfientlighet och ett motstånd mot mångkulturen, som ses som liktydig med samhälleligt förfall. Det "invandringskritiska" Hommaforum har vuxit sig till det största politiska nätsamfundet.

Koivulaakso, Brunila och Andersson, och Marianne Lydén i pamfletten Jag är inte rasist, visar att den sannfinländska retoriken med rasistiska övertramp ingalunda är partiets eget påfund. Samma rasism har förekommit inom så gott som alla andra partier och tagit sig uttryck i riksdagens plenisal.

Därifrån är det ett kort steg till att ett särskiljande av "vi" och "de" blir en axel för hela den politiska agendan. Det gäller att vakna i tid innan den rasistiska tanken och handlingen normaliseras; alla får se sig i spegeln.

____________________________________

Hbl: Maria Wetterstrand: Antirasisterna vaknar

Ledamöter av riksdagen skriker rasistiska glåpord till invandrare, okvädningsord till kvinnor och beväpnar sig med järnrör på stan. Det är senaste veckornas nyheter i Sverige. Händelserna kan få långsiktiga efterverkningar - både för Sverigedemokraterna (SD), vars ledamöter det handlar om, och för svensk politisk debatt.

Under mina 25 år i politiken har frågor som rör invandring ständigt varit heta och kontroversiella. Inte alltid i media och inte alltid bland politiker, men bland allmänheten. När jag pratat politik med gymnasieelever har frågorna nästan alltid kommit upp.

Det har dock inte på något sätt blivit värre med åren. Tvärtom, faktiskt. I början av 90- talet minns jag det som värst. Då frodades fördomar och rörde allt från att "invandrare" hade höns på balkongen och rev upp plankor i köksgolvet för att odla mat till att de uträttade sina behov i trappuppgångar. "De". "Invandrarna". Minns då att de flesta invandrarna i Sverige kom från Finland.

I dag är synen mer nyanserad och sådana där idiotier hörs tack och lov mycket sällan. Att fler svenskar nu känner invandrare hjälper.

Att det blivit bättre bekräftas av attitydmätningar. De som tycker att Sverige ska ta emot färre flyktingar har minskat från 65 % 1992 till 46 % 2009. Samma sjunkande trend syns i stödet för påståenden som "det finns för många utlänningar i Sverige" och "jag är emot att få en invandrare från en annan del av världen ingift i familjen". Även om SD fått ökat stöd gäller det inte deras åsikter.

Det som däremot hänt de senaste åren är att antirasister blivit tystare. På 90-talet bedrevs kampanjer för ökad integration och tolerans, det organiserades mötesplatser för ungdomar från olika kulturer både lokalt och nationellt.

På 2000-talet har de främlingsfientliga stått relativt oemotsagda. Debatten kring invandring har präglats av feghet och eftergivenhet för Sverigedemokraternas världsbild. Lågvattenmärket var när SVT i senaste partiledardebatten formulerade debattämnet "hur mycket invandring tål Sverige?", som taget ur SD:s partibok.

Det är slut på det nu. Allt fler ställer sig upp rakryggat och säger emot. Det är just här avslöjandena kring Sverigedemokraterna kommer ha störst positiv effekt. De tidigare tysta antirasisterna har börjat höras.

Jag vill att människor på flykt ska kunna få en fristad och att människor ska kunna röra sig över gränser för att arbeta. Invandring är i längden bra för ekonomin och välfärden. Mångfald är inget problem om vi inte gör det till ett problem.

Nu är Twitter, Facebook och insändarsidor fulla av inlägg emot Sverigedemokraterna och deras politik, på ett sätt jag aldrig sett tidigare. Alla andra partier har blivit tydligare med att de inte ska samarbeta med SD. Det är bra för framtiden att rasistiska idéer nu möter ett mer aktivt motstånd.

Maria Wetterstrand är tidigare riksdagsledamot och språkrör för Miljöpartiet de Gröna i Sverige, numera fristående samhällsdebattör.