Svenska Framtid: Ministeristä tuli viharikoksen uhri

Svenska Framtid 2/2010: Ministern blev utsatt för hatbrott

I februari ringde Iltasanomat upp Migrations- och Europaminister Astrid Thors och frågade hur hon reagerat på hoten mot henne på Facebook. Det var så hon fick vetskap om hela saken.

Inrikesministeriets kansli är inte så glassigt som jag föreställt mig. Men å andra sidan befinner jag mig inte i några representationsutrymmen. Jag har bestämt träff med Astrid Thors för att diskutera hatbrott. Hon tar emot mig i sitt arbetsrum mellan SFP:s interna listpalaver och mötet med etiopiens utrikesminister.

Samtalet äger inte rum bara för att hon är migrationsminister. Som de flesta säkert läst i media har Thors själv blivit föremål för hatbrott. En grupp kallad ”jag är redo att sitta några år i fängelse för att ha tagit livet av Astrid Thors” hade grundats på facebook av en man bosatt i Tavastland. Till på köpet var han suppleant i kommunfullmäktige. Enligt uppgift har samma person även tidigare blivit anklagad för rasism. Även ett flertal andra grupper dök upp med liknande budskap.
– Det blev en svår balansgång för mig eftersom de som gör sådana här saker oftast eftersträvar uppmärksamhet. Å ena sidan ville jag bara ignorera det hela men å andra sidan var redan en debatt i media på gång och det var omöjligt att undvika all uppmärksamhet.

Varför tog det så länge innan de andra partierna fördömde hoten?

– I Finland finns ingen spontan vana att direkt agera på denna typ av hot. I efterhand har det sagts att jag givetvis skulle ha fått stöd om jag skulle ha bett om det. Men sådant ska man inte behöva be om, säger Thors.
– Jag vill inte låta mig skrämmas av dessa typer som bara eftersträvar uppmärksamhet. Därför har jag inte heller gett dem det nöjet. Det finns nog värre saker. Att jag har fått fullständigt stöd från SFP, SU och Svenska Kvinnoförbundet har varit väldigt viktigt i det här fallet.

Efter att både partiordförande Stefan Wallin och media satt press på de andra partierna kom till sist uttalanden och fördömanden från bland annat statsminister Vanhanen.

Ytanför offentligheten diskuterades givetvis hoten, berättar Thors, men mera med tanke på säkerheten och myndigheternas befogenheter vid offentliga hot.

I nuläget är de grupperna vars innehåll direkt uppfattas som hot stängda men ännu finns grupper kvar som motsätter sig Thors. Trots att regeringen gått ut med att det är hela regeringens politik som thors för, är det ändå hon personligen som blir utsatt. Polisutredningen är ännu inte klar och det enda Thors vet just nu är att de misstänkta har blivit förhörda. Brottet klassas som olaga hot och faller också under allmänt åtal. Om de åtalade nekar kan det dock bli problem med att lyckas binda personerna vid brottet.

Forskare och journalister också utsatta

Thors oroas av att främlingsfientligheten tycks öka. Speciellt på internet blir den allt vanligare och det tros delvis bero på att folk är obetänksamma när skriver på nätet. Den stora nackdelen med internet är att många får ta del av sådana kommentarer som skribenter inte vågar ställa sig bakom ens med eget namn i offentligheten.

Även forskare och journalister är utsatta. Personer inom dessa områden har trätt fram och berättat att det är vanligt när man vidrör till exempel invandringsfrågor att man blir föremål för skymfning. En del säger att de känner obehag för att blanda sig i debatten.
– Det är också skrämmande att så många försöker beklä rasism i någon slags finare förklädnad. Det finns personer som i dag kallar sig ”invandringskritiska”. Det är så gott som samma sak som att vara rasist. Man är rädd för okända kulturer.

Det som också oroar thors är att arbetsgivare gömmer sig bakom sina arbetstagare och skyller på dem. Tankegången är ”vi skulle gärna anställa nyfinländare men vi undviker det med tanke på olika reaktioner från våra arbetstagare”. Det är en tydlig dold rasism.
– Invandringskritiken gäller inte bara Finland, det finns en liknande trend också i de andra nordiska länderna. Det är ofta en liten klick människor som hörs mest; de som har de mest radikala åsikterna. Det gör att debatten blir snedvriden. I värsta fall tolkar personer debatten på fel sätt och tror att det är en allmän uppfattning, delvis för att debatten i media får så stora proportioner. Vi måste slå vakt om humana värden och se till att fundamentalister inte får sina viljor igenom.

Hur ska man få till stånd en attitydförändring?

– Politiska ledare och olika samfund borde bli bättre på att genast fördöma hot och dylika händelser – utan att tveka. Folkrörelser borde också skapas emot rasism och hatbrott i ännu större utsträckning. Idrottsrörelsen är ett bra exempel. Man borde också utbilda personer inom sociala yrken att hantera situationer där olika kulturer finns representerade. Läroplanen i grundskolan omfattar mångkulturalism, men vi måste bli bättre på det i praktiken.
– I den globaliserade världen hör det till att avstånd krymper och även till Finland kommer nya kulturer att komma. Finländare har av tradition varit ett relativt bofast folk och vi är inte vana med flyttningsrörelser. Att ickefinländare ska komma och ta del av våra sociala förmåner tycks vara ett skräckscenario för främlingsrädda människor, resonerar Thors.

Det är inte flyktingar och asylsökanden som gör Finland mångkulturellt, de står endast för en liten del av inflyttningen. Det är helt vanliga flyttningsrörelser som bidrar till en mångkulturalism i samhället.
– Äpplen och päron blandas lätt ihop och vi måste bli bättre på att skilja på begreppen, säger Thors.

Profil
Namn Astrid Thors
Älder 52
Familj maken Juhani
Bor i Helsingfors
Kör har inte bil, använder bl.a. en bilpool
Dricker vatten, piimä, vitt vin
Äter allt
Reser ganska mycket
Läser för lite
Lyssnar på litteratur. Peter Englund och Stieg Larsson finns på minneskortet just nu
Smultronställe finns i Oravais
SU är en viktig trevlig organisation
Viktigast just nu att få ordning på invandrardebatten
Gillar många saker, t.ex. fölisön
Ogillar sömnbrist

text Kenneth Stagnäs

---

[...]
- On myös pelottavaa, että niin monet yrittävät peittää rasismin jonkinlaiseen hienompaan valeasuun. On ihmisiä, jotka kutsuvat itseään "maahanmuuttokriittisiksi". Se on melkein sama asia kuin olla rasisti. Pelätään tuntemattomia kulttuureita.

Thorsia huolestuttaa myös se, että työnantajat piiloutuvat työntekijöidensä taakse ja syyttävät heitä. Perustelu on, että "palkkaisimme mielellämme uussuomalaisia, mutta vältämme sitä ajatellessamme työntekijöidemme erilaisia reaktioita". Se on selvää peiteltyä rasismia.

- Maahanmuuttokritiikki ei koske vain Suomea, vaan vastaava trendi on myös muissa Pohjoismaissa. On usein kyse pienestä joukosta ihmisiä, jotka kuuluvat päällimmäisenä, ne joilla on kaikkein radikaaleimmat näkemykset. Tästä johtuen keskustelusta tulee vinoutunutta. Pahimmassa tapauksessa ihmiset tulkitsevat keskustelun väärin ja luulevat, että se on yleinen mielipide, osittain siksi, että keskustelu saa mediassa niin suuret mittasuhteet. Meidän täytyy puolustaa inhimillisiä arvoja ja varmistaa, että fundamentalistit eivät saa tahtoaan läpi.
[...]
(käännös)