HBL: När frisinnet blir hårt trängt

HBL:
När frisinnet blir hårt trängt
13.12.2008

I ekonomiskt kärvare tider blir också attitydklimatet kärvare. Hotade människor vänder lätt taggarna utåt.

Det finns en gammal väl prövad sociologisk tes som säger att i ekonomiskt kärvare tider blir också attitydklimatet kärvare. Eller enklare uttryckt: då människor känner sig hotade vänder de lätt taggarna utåt.


Det finns vissa tecken i luften som verkar bekräfta tesen här och nu.


Det är inte länge sedan - tiden kan nästan mätas i veckor snarare än månader - något slags allmänt samförstånd hade vunnit terräng om att Finland behöver mer utländsk arbetskraft.

I den andan beredde regeringen en snäppet mer frisinnad utlänningslag än den som nu gäller. Finland skulle äntligen snarare välkomna än avskräcka utlänningar att söka sig hit för att bo och arbeta här.


Opinionsläget verkar nu ha svängt snabbare än kanske någonsin tidigare. Lågkonjunkturen har slagit till och nu sätter sig riksdagens förvaltningsutskott på tvären, samtidigt som en populistisk kampanj mot lagförslaget i allmänhet och migrationsminister Astrid Thors (sfp) i synnerhet har inletts på internet och av samlingspartiets ungdomsorganisation KNL.

Det handlar om reaktioner på två olika plan, men de har ett samband.


Den rena utlänningsfientligheten stack upp sitt fula huvud redan i kommunalvalet, där organisationen Suomen Sisu lyckades få ett tjugotal av sina medlemmar invalda, det stora flertalet av dem på sannfinländarnas listor. Men en handfull också på andra partiers - ingen vet vilkas - vilket egentligen är mest skrämmande.

Med nyvalda stadsfullmäktigeledamoten i Helsingfors Jussi Halla-aho i spetsen talar Sisumännen öppet om att stoppa invandringen. Parallellerna till de politiska förebilderna ute i Europa är mer än uppenbara.

Tyvärr har självaste överborgmästaren Jussi Pajunen (saml) för Helsingfors del skyndat att gå Halla-aho till mötes. Han vill tydligen förekomma och inte låta sig förekommas.


En ny kulmination kunde noteras i går, då initiativtagaren till namninsamlingen på internet i radion talade om att "finländarnas livsrum" minskar då utlänningar flyttar hit.

Det räcker väl med att påpeka att "livsrum" på tyska heter Lebensraum för att man ska se vilka historiska förebilder rörelsen håller sig med.

Och ändå är Finland alltjämt ett av Europas mest glesbefolkade länder!

Att samlingspartiets ungdomsförbund öppet går ut och kräver minister Thors avgång är för sin del ett nytt bottennapp på det politiska planet.

Men kanske ett tips till sfp:s unga i SU och LSK om att efter skolmassakrarna och alla förvaltningsreformer ifrågasätta ministrarna Holmlunds (saml) och Kiviniemis (c) position?

Här kunde finnas större anledning till avgångskrav än i fallet Thors.


Den parlamentariska behandlingen av utlänningslagen har sin gilla gång, och här ligger tydligen en acceptabel kompromiss i sikte. De asylsökande som beviljas bara uppehållstillstånd skulle inte ha rätt till familjeåterförening, men nog få arbeta. Kriterierna för när en person av humanitära skäl är i behov av skydd utvidgas inte.

Detta är beklagliga inskränkningar, men de går att leva med. Tills en riksdagsmajoritet åter är mogen att öppna Finlands dörrar mer än på glänt.


Men det är alltså attityderna och argumenten som bekymrar. Och särskilt det faktum att de öppet marknadsförs även av ett regeringspartis ungdomsförbund, samtidigt som just detta parti i övrigt försöker ge ett ungdomligt, modernt och fräscht intryck.

Att sannfinländarna upplåter sina kandidatlistor för utlänningsfientliga element är illa nog, men föga överraskande. Att samlingspartiets unga faller in i den utlänningsfientliga kören är allt betydligt värre.

Det är inte bara asylsökande och andra utlänningar som drabbas av kärvare attityder. Också språkklimatet har som känt skärpts, vilket har återspeglats i förvaltningsreformerna.

Sfp har i regeringen hamnat i en olycklig försvarsposition då det gäller att slå vakt om så självklara saker som Karlebys tillhörighet till det tvåspråkiga kustområdet i Österbotten och Vasas position som ledande, tvåspråkig förvaltningsstad i regionen.

Lägg till svenskans försvagade ställning i det finska skolväsendet och den attityd som låg bakom Helsingfors inkorporering av sydvästra Sibbo, och mönstret är klart: allt mindre hänsyn tas till behovet av att bevara Finland som ett tvåspråkigt land.


Eller ta ryktena om ett totalförbud mot snuset som ett annat exempel på att frisinnet sitter trångt och förmynderiet breder ut sig. Vilken vore logiken i att tillåta tobaksrökning, men inte privat import av snus för eget bruk?

Då sfp i utlännings-, språk- och snuspolitiken vill framstå som en försvarare av frisinnet kan man alltid undra vad partiets eget beslut om fördelningen av presstödet vittnar om.

Knappast om frisinne. Då partiet självt suveränt får fatta beslut om hur det tillämpar sina ideologiska principer drar det hemåt och gör pressstödet till ett förlängt partistöd.

BJÖRN MÅNSSON