tiistai 25. toukokuuta 2010

HBL: Huivi on itsestäänselvyys

HBL: Huvudduk en självklarhet 25.5.2010

Hakarinteen koulussa Tammisaaressa on ollut sääntö, jonka mukaan päähineitä ei sallita sisätiloissa. Aiemmin se ei ole ollut mikään ongelma maahanmuuttajalapsille, jotka ovat kiltisti ottaneet huivinsa pois, mutta keväällä saapui Syyriasta irakilaisperhe, joka ei voinut ajatellakaan sallivansa tyttäriensä, 13- ja 7-vuotiaat, näyttäytyvän koulussa ilman päähinettä.

- Siinä ei ollut mitään dramaattista. Kävimme mielenkiintoisia keskusteluja perheen kanssa, joka on hyvin uskonnollinen ja yhdessä isän kanssa ajoimme Helsinkiin ja tapasimme imaameja kuullaksemme, onko Koraanissa jotain, josta saisi tukea sille, ettei huivin käyttö ole pakollista. Mutta imaamit, jotka ottivat kysymyksen hyvin vakavasti, puistelivat päätään, sanoo Raaseporin maahanmuuttokoordinaattori Börje Mattsson.

Hän kertoi asiasta opetuslautakunnalle, joka teki päätöksen sallia huivit.
- Olen siitä hyvin iloinen. On hyvä, että Raasepori teki myönteisen linjanvedon kysymyksessä, joka on aika latautunut eri puolilla Eurooppaa. Muiden uskon ja kulttuurin kunnioittamisessa ei ole meille mitään uhkaa, vaan kyseessä on todellinen monikulttuurisuus.

[...]
(käännös)

---

HBL: Huvudduk en självklarhet

I Helsingforsskolorna gör man inget problem av att muslimska flickor bär huvudduk. I Raseborg ville man gå till grunden med frågan sedan en skola ville förbjuda huvudduk.

Hakarinneskolan i Ekenäs har som princip att inte tilllåta huvudbonader inomhus. Förut har det inte varit något problem för invandrarbarn som snällt tagit av sig huvuduken, men i våras kom en irakisk familj från Syrien som inte kunde tänka sig att låta sina döttrar, 13 och 7 år gamla, vistas barhuvade i skolan.

– Det var ingenting dramatiskt. Vi förde intressanta diskussioner med familjen som är mycket religiös och tillsammans med pappan åkte jag till Helsingfors och träffade imamerna för att höra om det i Koranen fanns något som man kunde stödja sig på för att inte vara tvungen att bära duk. Men imamerna, som tog frågan mycket på allvar, skakade på huvudet, säger invandringskoordinator Börje Mattsson i Raseborg.

Han beredde frågan för bildningsnämnden som fattade beslut om att det skall vara tillåtet med huvudduk.

– Det är jag mycket glad över. Det är bra att Raseborg gjorde en positiv linjedragning i en fråga som är ganska laddad på många håll i Europa. Att respektera andras tro och kultur innebär inget hot mot oss, utan handlar om verklig multikulturalism.

I Hakarinne skola säger rektor Matti Piirainen att man kommer att följa bildningsnämndens beslut.

– För övrigt har jag inga kommentarer.

Alltid duk

På bollplanen vid lågstadieskolan i Havs-Rastböle i Helsingfors spelar femmorna boboll. Förutom finska barn finns det många andra nationaliteter i klassen, bland annat fyra somaliska flickor.

– Det är självklart för mig att bära huvudduk, fast ibland är det besvärligt när jag skall springa, säger Nimo Sharmerke , som prickar bollen med träet perfekt.

Hon och hennes kompisar började bära duk i 10-11-års åldern.

– Vi pratar inte ens om det hemma, det är så självklart.

Rektor Ritva Tyyskä anser inte att huvuddukarna är något problem och att koppla ihop dem med frågan om pojkarna i så fall skall få bära mössa eller keps inomhus tycker hon att är fånigt.

– Det är två helt olika saker. Flickorna bär huvudduk av religiösa skäl, mössan har pojkarna på sig för att utmana lite.

Hon säger att det i en skola med 32 nationaliteter finns en hel del att ta hänsyn till.

– Vi har 183 elever och 55 procent av dem har finskt ursprung. I gympan kan det bli lite svårt att springa med långa kjolar och de större flickorna kommer inte och simmar med de andra.

Enligt Ritva Tyyskä förekommer det mobbning också i den här skolan, liksom i alla andra.

– Men den har inte rasistiska förtecken, utan handlar om enskilda elever.

Med elever från så olika bakgrunder har lärarna en speciellt utmanande uppgift.

– Det är jobbigt att undervisa i en klass där eleverna kan vara på väldigt olika nivå.

Till det positiva hör att man tar fasta på de olika kulturerna och lär eleverna att umgås med varandra.

– Det som är främmande upplevs ofta som farligt, men hos oss lär sig barnen snabbt att de som kommer från andra kulturer är likadana som de själva. Det är färggrant, högljutt och temperamentsfullt i vår skola.