Svenska Yle: Rekonstruktionskirurgi av könsstympade kvinnor ökar

Svenska Yle: Rekonstruktionskirurgi av könsstympade kvinnor ökar 28.7.2014
Svenska Yle: "Jag är inte bitter över ingreppet"

Rekonstruktionskirurgi av könsstympade invandrarkvinnor har ökat i Finland, uppger Förbundet för mänskliga rättigheter. Det här speglar en attitydförändring.

Allt fler invandrarkvinnor som blivit könsstympade väljer att rekonstruera sitt underliv i Finland. Det här tyder på att invandrare förhåller sig allt negativare till kvinnlig könsstympning.

Saido Mohamed vid Förbundet för mänskliga rättigheter säger att inga exakta siffror finns att tillgå, men sedan nittiotalet har rekonstruktionskirurgi ökat märkbart, framför allt bland unga kvinnor från Somalia och Sudan. Hon säger att utvecklingen är positiv eftersom den speglar en attitydförändring.

- Invandrarkvinnor har också förstått att den egna hälsan är en privat sak och att samfundet inte får veta om man opererar upp sitt underliv. Det här är något som många unga kvinnor oroar sig för, säger Mohamed.

Utvecklingen är positiv, eftersom det ofta just är kvinnorna som upprätthåller traditionen. Traditionen är ofta nödvändig för att flickor och kvinnor ska kunna ingå äktenskap. Ingreppet tros bevara oskuld och det är också ett sätt att kontrollera kvinnans sexualitet enligt gammal tro. I vissa kulturer är könsstympning en del av den rit som initierar flickan i vuxenvärlden.

Bristfällig statistik

Det är omöjligt att veta exakt hur många könsstympade flickor och kvinnor det bor i Finland. Det finns ingen omfattande statistik och mörkertalet är antagligen stort.

Men enligt en undersökning gjord av Institutet för hälsa och välfärd THL år 2012 uppgav en betydande andel av somaliska och kurdiska invandrarkvinnor att de blivit könsstympade.

70 procent somaliska kvinnor uppgav att de blivit könsstympade och det gjorde också nästan en tredjedel av de kurdiska kvinnorna.

Trots att siffrorna inte är lika dystra bland den yngre generationen, hade över hälften av de somaliska kvinnorna under 30 år också blivit könsstympade. Bland yngre kurder var motsvarande andel nästan en fjärdedel.

Komplikationer ett problem

Enligt THL:s undersökning har en betydande andel av de könsstympade kvinnorna som bor i Finland fått komplikationer. 17 procent av somalierna och 10 procent av kurderna uppgav att de hade fått komplikationer.

Siffrorna kan ändå vara i underkant, eftersom det i tidigare undersökningar har kommit fram att kvinnor ofta är ovilliga att berätta om könsstympning eller relaterade komplikationer.

Världshälsoorganisationen WHO klassificerar kvinnlig könsstympning i fyra olika kategorier, av vilka den lindrigaste formen är delvis eller totalt borttagande av klitoris eller klitoris förhud.

Den grövsta formen, infibulation, innebär att man skär och sammanfogar blygdläpparna, med eller utan bortskärning av klitoris, så att bara ett litet hål finns kvar för urin och mensblödning. Den här formen utövas bland annat i Somalia och Sudan.

Inga rättsfall i Finland

Ur ett finländskt perspektiv kan man säga att de flesta könsstympade kvinnorna har blivit utsatta för ingreppet redan innan de kommit till Finland.

I början av juli skrev brittiska medier att könsstympning av flickor är ett växande problem i Storbritannien. Tiotusentals flickor ansågs vara i fara att bli könsstympade under sommarlovet då många åker till hemlandet för att träffa släktingar. Redan nu bor det omkring 170 000 könsstympade kvinnor i landet.

Trots att samma risk finns i Finland är läget inte alarmerande enligt Mohamed. Hon säger att det bara funnits rykten om fall där flickor har skickats utomlands för att könsstympas.

- Jag tror att det förekommit sådana fall framför allt på nittiotalet, men polisen har inte lyckats hitta bevis för att väcka åtal, säger Mohamed.

I Storbritannien har könsstympning av kvinnor varit olagligt sedan år 1985, men det första åtalet väcktes först i år. Rättsfall har också förekommit bland annat i Sverige och i Frankrike.

Attitydförändringar också i ursprungsländerna

Förbundet för mänskliga rättigheter har med sitt projekt KokoNainen gjort förebyggande arbete mot kvinnlig könsstympning i Finland sedan 2002. Förbundet jobbar på gräsrotsnivå med familjer som flyttar till Finland. Arbetet börjar direkt när en familj anländer.

Enligt Saido Mohamed är det bästa vapnet mot traditionen hälsoargument. Ingen förälder vill medvetet skada sitt barn.

Ibland kan det hela ändå vara förbryllande för invandrare som flyttar till Europa. Mohamed minns ett utbildningstillfälle där en ung flicka som nyss kommit till Finland för första gången fick höra att det finns kvinnor som inte har blivit könsstympade. Hon var direkt chockerad över att alla kvinnor i världen inte alls hade blivit könsstympade.

- Det är som när en finländsk kvinna undrar hur det är möjligt att könsstympning förekommer. På andra sidan finns det en människa som aldrig har hört att det är fel, för hon har levt i en miljö där alla gör det och där alla säger bra saker om det. Och så kommer man hit och får höra att det är ett brott, säger Mohamed.

Kvinnlig könsstympning utövas runt om i världen och inom olika religiösa grupper, men mest i Afrika och Mellanöstern, och mycket bland muslimer.

Attitydförändringarna syns ändå också i Afrika. Allt fler länder har förbjudit kvinnlig könsstympning, däribland Egypten, Etiopien och Kenya. Trots det könsstympas fler än två miljoner flickor i åldrarna 4-11 varje år.

Enligt UNICEF finns det nu omkring 125 miljoner könsstympade kvinnor och flickor runt om i världen.

____________________________________________

Svenska Yle: "Jag är inte bitter över ingreppet"

Sarah är inte bitter. Tvärtom anser hon sig vara lyckligt lottad eftersom hon inte fått komplikationer, inte ens efter två graviditeter. Ändå är könsstympning något som hon inte riktigt har talat om tidigare.

- Jag har inga minnesbilder av det. Jag var så liten när det gjordes.

Sarah slogs ändå alltid av panik och skrek så mycket att hon måste lugnas ned innan hon kunde vårdas vid rådgivningen. Hennes finländska mamma har sagt att det kan bero på könsstympningen.

- När jag upplevt ett så smärtsamt övergrepp som liten kan det hända att det har lämnat sina spår trots att jag inte kommer ihåg själva ingreppet, säger hon.

Sarah har ändå en minnesbild av en baby som skriker i hemkvarteret i Addis Abeba. Hon säger att hon inte vet med säkerhet, men att hon alltid trott att babyn blev könsstympad hos grannen.

Det är ofta en granne, en barnmorska eller en barberare som utför ingreppet i Etiopien. Det görs oftast helt utan bedövning och verktyget kan vara en smutsig kniv, ett rakblad eller en glasskärva.

Platsen för ingreppet okänd

Sarah vet inte var hon blev könsstympad, men säger att det knappast var på ett sjukhus. Hennes mamma var inte så förmögen. Sarahs familj hade tak över huvudet men det var ofta knapert. Pappan vet Sarah ingenting om men mamman jobbade i ett kök vid ett daghem.

När mamman blev sjuk och pengarna tog slut togs Sarah bort från skolan. Tack vare grannarna hamnade hon inte ut på gatan.

- Vi hade det säkert helt bra enligt etiopiska standarder. Men när min mamma blev sjuk kunde jag inte gå i skola längre. Utan grannarnas hjälp hade vi helt säkert flugit ut på gatan, säger Sarah.

När mamman dog kom medborgarorganisationen Interpedia i kontakt med Sarah och hennes lillasyster via en bekant på daghemmet. De båda adopterades till Finland.

Inget man talar om

I själva verket är Sarah inte säker på om hon någonsin skulle ha märkt att hon blivit könsstympad om inte en läkare i Finland hade påpekat det. Sarah kom till Finland i början av nittiotalet. Hon var sju år gammal och omedveten om vad hon senare skulle få veta.

Det var under en regelrätt läkarundersökning som läkaren meddelade att hon blivit könsstympad. För Sarah betydde det inte mycket. Hon förstod inte vad det innebar och skulle inte heller göra det förrän senare i tonåren.

Inte heller de finländska föräldrarna visste. Och familjen har inte heller talat mycket om det efteråt. I själva verket fick Sarah veta att hennes lillasyster också har blivit könsstympad först i samband med den här intervjun. Lillasystern är också adopterad från Etiopien.

- Det är inget som vi riktigt har talat om någonsin. Kanske det beror på att varken jag eller hon har upplevt att vi fått komplikationer, säger Sarah.

Enligt Institutet för hälsa och välfärd THL har en betydande andel av de könsstympade kvinnorna som bor i Finland ändå fått komplikationer. Sarah har haft tur i oturen - det är bara små bitar av blygdläpparna som har skurits bort på henne.

- Som tur har jag inte fått några allvarliga komplikationer som en del andra, säger hon.

- Jag ser på saken så att min mamma gjorde det antagligen för att det hörde till. Alla andra hade också blivit könsstympade, där var jag helt normal. Jag är inte bitter över det. Världen är sådan och det tar säkert tid innan den ändras, fortsätter hon.

Förändrade attityder

Världshälsoorganisationen (WHO) klassificerar kvinnlig könsstympning i fyra olika kategorier av vilka den lindrigaste formen är delvis eller totalt borttagande av klitoris eller klitoris förhud.

Den grövsta formen, infibulation, innebär att man skär och sammanfogar blygdläpparna, med eller utan bortskärning av klitoris, så att bara ett litet hål finns kvar för urin och mensblödning. Den här formen utövas främst i Somalia och Sudan.

Trots många framsteg i det förebyggande arbetet könsstympas fler än två miljoner flickor i åldrarna 4-11 varje år, de flesta i Afrika.

Förändringar i attitydklimatet syns ändå också där. Allt fler länder har förbjudit kvinnlig könsstympning i lag, däribland Egypten, Kenya och också Etiopien. Det här syns också i Sarahs familj.

Den tredje, och yngsta, dottern som familjen adopterade från Etiopien var inte könsstympad.

(Kvinnan i artikeln heter egentligen något annat.)