Thomas Wallgren: Thors och SDP om invandringen

Arbetarbladet, kolumnen: Thomas Wallgren: Thors och SDP om invandringen 27.8.2010

Jag känner ingen som idag kan skriva det invändningsfria invandringspolitiska program som Finland eller världen behöver. Det känns därför som en stor lättnad att Hbl:s invandringsdebatt under de senaste dagarna äntligen nått till en så hög nivå att den befrämjar den fördjupade förståelse vi alla behöver.

Migrationsminister Astrid Thors väljer i sitt inlägg 26.8. att ställa frågan om arbetskraftsinvandring i fokus. Samma fokus har den rapport som socialdemokraterna under Maarit Feldt-Rantas ledning för ett tag sedan publicerade. Det framgår att Thors och SDP:s rapport är överens på den punkt som ännu för några månader sedan var eldfängd. Bägge utgår ifrån att arbetskraftsinvandringen borde motsvara de behov som vi har på den finländska arbetsmarknaden. Det är ingen hjältemodig utgångspunkt, men vi vet nu att det är det enda alternativet som under den närmaste framtiden är relevant. Samtidigt är det bra att regeringen och sdp är överens om att flyktingpolitikens utångspunkt är vårt ansvar för nöden i världen.

Det finns två sakliga olikheter mellan Thors och SDP:s rapport. Thors menar att det främst är arbetsgivarna som skall bedöma tillgången på och behovet av arbetskraft medan SDP vill ge myndigheterna och även fackföreningarna en viktig roll. Thors mekanism är smidigare men mera riskfylld för invandrarna. Jag tror att en kompromiss, där ett förenklat förfarande och de långa tillstånd regeringen i motsats till sdp förespråkar. kombineras med facklig medverkan och stärkt muyndighetsinsyn vore bäst. En sådan kompromiss är kanske också möjlig att uppnå ännu i höst.

För det andra betonar SDP i sin rapport mycket starkt behovet att motverka den grå och svarta arbetsmarknaden i Finland. Skillnaden jämfört med Thors är inte principiell. Också Thors skriver att regeringen vill motverka att utländsk arbetskraft utnyttjas. Men hon ger inga konkreta förslag medan SDP:s rapport har ett tiotal sådana som alla kan bidra till bättre övervakning och till att motverka dumpning och utnyttjande. Som många vet har regeringen under de senaste åren faktiskt genom konkreta åtgärder, t.ex. genom nedskärningen av resurserna för arbetarskyddet, försämrat utsikterna att lyckas i arbetet mot en tudelning av arbetsmarknaden i Finland. Jag tror inte att nedskärningen är Thors fel, men det är bra att SDP tar upp de här frågorna och föreslår åtgärder.

Många skribenter har anklagat socialdemokraterna för att odla myten att "utlänningar tar arbetet av finländarna". När alla nu är överens om fortsatt behovsprövning och när regeringen och SDP:s rapport också är överens om att Finland behöver arbetskraftsinvandring och har mycket att vinna på den så borde vi kunna lämna den debatten bakom oss.

Men retoriken är också en viktig del av politiken. På en punkt, som Thors skonsamt nog väljer att inte ta upp, är SDP fortfarande ute på hal is. Det är när man talar om "landets sed". Jag hör till dem som läser in en helt oacceptabel flirt med xenofobiska känslor och attityder i det uttrycket. Men vill vi lyckas i arbetet mot rasism måste vi ha respekt för de erfarenheter av lidande som utgör dess grogrund. Det kan vara skäl att inte bara fördöma utan att också försöka förstå varför en skum retorik kanske lättare kan smyga sej in i SDP:s än i de borgerliga partiernas politik.

Leif Höckerstedt hade för några dagar sedan i Hbl en tänkvärd insändare om den välmående medelklassens ofta lite arroganta attityd till dem i Finland som känner sej hotade och utsatta och som riktar sin oro mot invandrarna och som till råga på allt kanske röstar på sannfinnarna. Det är ofta lite väl enkelt att förespårka en liberal invandringsopolitik om man inte dagligen har att göra med de problem som den invandring som vi välkomnar också för med sej. SDPs företräde framom de borgerliga partierna är att partiet inte kan blunda för den oro många känner och de problem som många i Finland faktiskt har och som till exempel Finlands flyktinghjälp genom olika projekt varje dag försöker förebygga och lösa.

Lösningen är naturligtvis inte att SDP och andra accepterar en smygande rasism. Men det som kan vara en del av lösningen är att välmenande idealister tar två saker som de ofta är blinda för på allvar. För det första måste vi inse att det finns ett marknadsliberalt intresse att befrämja den grå arbetsmarknaden med dåliga löner och svagt arbetsskydd och svaga fackföreningar. För det andra måste vi inse att det här intresset tydligt syns i regeringens politik.

Den stora utmaningen i europeiska invandringspolitik symboliseras av Silvio Berlusconi. I Italien har det uppstått en styrande allians mellan den nyliberala och den främlingsfientliga högern. Det enda som kan rädda Europa från den alliansen är aktiv, obunden medborgar erksamhet och ett fungerande samarbete mellan den socialliberala borgerligheten och den socialt ansvarsfulla vänstern.


Thomas Wallgren
medlem i SDP och stadsfullmäktige i H:fors
ordf. för Finlands Flyktinghjälp