Svenska YLE: Jonas Jungar: Nu höjer vi ribban för kommenterandet

Svenska YLE: Jonas Jungar: Nu höjer vi ribban för kommenterandet 8.9.2011

Opinionsnämnden för massmedier (ONM) beslöt nyss att skärpa sina principer gällande diskussionerna på nätet. Det är inte en dag för tidigt. Vi tror visserligen att vår egen policy tillsvidare räcker. Däremot försöker vi på andra sätt skärpa oss för att få till stånd en nätdebatt där flera kan känna sig hemma, förklarar redaktionschef Jonas Jungar.

Det är kanske en lite yrvaken debatt, frågan om hur medierna skall förhålla sig till den vildvuxna floran av åsiktsutbyte som går under den något förskönande rubriken ”nätdiskussioner”. Men en desto mer välkommen sådan.

Själva nätdiskussionerna är ganska nytt som fenomen i den offentliga debatten. Ändå har de funnits såpass länge att det är dags att göra någon form av mellanbokslut . Och saldot är inte entydigt positivt.

För samtidigt som nätforumen på många sätt har fråntagit etablerade massmedier deras monopol på offentligheten (vilket i sig är sunt), så är det uppenbart att opinionsklimatet blivit råare och mera obehagligt p.g.a. att vem som helst plötsligt kunnat säga vad som helst om vem som helst utan några som helst konsekvenser.

Yttrandefriheten innefattar också ett visst ansvar, och vi som upprätthåller sajter med möjlighet att kommentera bär en del av det ansvaret.

Det är en mänsklig rättighet att ha en åsikt, men inte en mänsklig rättighet att få den publicerad.

Risken är visserligen att all diskussion på nätet nu dras över samma kam. I ivern att rensa i flödet blandas friskt virtuella spottkoppar (där ingen moderering existerar överhuvudtaget) med sajter där det förs initierade och intellektuella samtal. Allt är inte ”näthat”, även om man kunde förledas att tro det på basen av de senaste veckornas debatt.

Ändå är det hälsosamt att branschen internt ser över sina rutiner, för målsättningen måste ju vara att bredda debatten så att så många som möjligt vill bidra. Så är det tyvärr inte idag.

Svenskarna går nu i bräschen för en åtstramning, och Finland följer som vanligt efter med en viss eftersläpning. Men det är inte enbart ONM:s färska linjedragningar som förpliktar oss.

Några plock bland Yles regler för programverksamheten: vi ska ”främja samhällsdebatten”, ”stärka växelverkan och förståelse mellan olika kulturer”, stöda ”grundläggande sociala och humanitära värderingar” o.s.v. Dylikt kan och får inte bli till intet förpliktande blomsterspråk.

Så varför förbjuder vi inte anonyma inlägg med en gång? Det är skäl att påminna om att mediehusen valt att tackla denna problematik på olika sätt, vilket är naturligt. Man kan vara eniga om principerna men anpassar sin konkreta policy enligt behov. För vår del har vi helt enkelt inte haft anledning att införa registrering eller kräva namn. Så pass städad har debatten trots allt varit. Vi har ju dessutom hela tiden förhandsmodererat inläggen.

Och anonymiteten har – trots sina uppenbara brister – också ett värde. Det offentliga samtalet skulle tystna betydligt om endast de som vill (och kan!) uppträda med namn erbjuds en arena. Det finns många situationer och ämnen där önskan att uppträda anonymt är fullt förståelig, och det gäller inte minst den finlandssvenska ankdammen där ”alla känner alla”. Man gör det lite väl lätt för sig genom att avfärda alla anonyma debattörer som fega ynkryggar.

Tröskeln att delta med sin åsikt skall vara så låg som möjligt. Man skall inte behöva vara en driven och välformulerad insändarskribent för att få säga sin mening.

En helt annan sak är sedan att rätten till anonymitet självklart ofta missbrukas och därmed förgiftar diskussionsklimatet. Många spyr sin galla ur ett bekvämt bakhåll i förvissningen om att de ”inte blir fast”.

Men det är där vårt ansvar kommer med i bilden. Vi kan välja att rata inlägg som vi upplever att inte följer de uttalade regler som finns. Vi kan välja att inte öppna vissa ämnen för debatt om vi upplever att debatten inte håller sig inom de ramar som vi ställt upp. Det är nämligen inte självklart att varje artikel skall kunna kommenteras.

En mera detaljerad kommentarspolicy hittar du här.

Kort sagt: vi kan gallra med hårdare hand. Också vi lovar bot och bättring i enlighet med den allmänna uppryckning som nu sker inom mediebranschen.

Det är nånting som alla i förlängningen drar nytta av.

Jonas Jungar, redaktionschef