Svenska YLE: Invandrarförorten - en myt som göder sig själv

Svenska YLE: Invandrarförorten - en myt som göder sig själv 26.10.2011

- Vi har länge misstänkt att svaren på många frågor kring segregationen finns hos de infödda. Det är de som har nätverken och de stora valmöjligheterna kring var de ska bo, säger Roger Andersson, professor i kulturgeografi vid Uppsala universitet.

I urbanforskningsprojektet NODES, ett samarbete mellan flera nordiska universitet, har man nyligen påbörjat en studie där totalt 9000 infödda finländare, norrmän och svenskar ingår. De ska svara på frågor om hur de ser på sin stad och på den etniska och sociala segregationen.

- Det vi gör nu är unikt, säger Roger Andersson. Nu kan vi för första gången få ett riktigt bra underlag för vidare studier om hur man kan bygga mer balanserade städer.

Ett fenomen som på engelska kallas ”white flight” har länge varit synligt i USA. Det syftar på bostadsområden med vita invånare, där det räckt med att en eller ett par svarta familjer flyttat in för att de vita ska flytta därifrån.

Det som drivit familjerna bort har varit rädsla för att området ska förlora status och värdet på bostäderna sjunka. Värdet och statusen har sedan också minskat som en följd av utflyttningen.

I Europa och i de nordiska länderna har vi idag en liknande utveckling i vissa storstadsförorter. Man kan se det även i Finland, berättar Mari Vaattovaara, ledare för NODES-projektet och professor i stadsgeografi vid Helsingfors universitet.

- I delar av östra Helsingfors ligger bostadspriserna kvar på samma nivåer som de gjorde 1965. De borde ha stigit i värde på grund av sin närhet till stadens centrum, men de har fått ett visst rykte som är starkare.

- Vi har fortfarande mycket kvar att forska kring när det gäller dessa bostadsområden, säger Mari Vaattovaara.

I Sverige har förorterna i det så kallade ”miljonprogrammet” haft dåligt rykte i flera decennier. I många av dem bor endast ett fåtal infödda svenskar kvar.

- När vi flyttade till Tensta hade alla svenskar redan flyttat därifrån, berättar journalisten Johanna Langhorst. Hon flyttade i början av 1990-talet med sin familj till Stockholmsförorten Tensta, som redan då befolkades mestadels av invånare med utländsk bakgrund.

- Precis som andra Stockholmare hade vi fördomar om Tensta, man hade sett de deprimerande höghusen från motorvägen och vi tänkte ”där kan man ju inte bo.” Men vi var nyblivna föräldrar och desperata efter lägenhet.

Fördomarna som kom på skam

Fördomarna kom på skam när de blev erbjudna bostad i Tensta och åkte dit.

- Det var jättefint med parker och där fanns inga bilar heller eftersom bilvägarna var nergrävda, så som de är i miljonprogramsområdena.

Men 17 år senare tvingades familjen flytta. Segregationen hade hunnit ikapp. Tensta var nu en stadsdel med stora sociala problem, arbetslöshet, kriminalitet. Ett ungdomsgäng härjade i centrum och Johannas son blev rånad två gånger på kort tid.

- Trots att han bott i Tensta sen han var nio månader var han inte trygg där längre, säger Johanna Langhorst.

Hon är besviken på hur Sverige handskats med integrationsfrågan och problemen i förorterna. Nyligen gjorde hon en radiodokumentär om Tensta.

- Jag ville visa att invandringen inte är problemet i förorterna utan att där bor utsatta människor. Föräldrar som inte kan ta hand om sina ungdomar. Var tionde år har det uppstått något nytt gäng och då har polis och socialtjänst gjort en punktinsats. Men varför kan de inte jobba så hela tiden?

Forskare och stadsplanerare har redan tidigare slagit larm om att segregationen börjar permanentas - att den går i arv mellan generationer och att var vi växer upp spelar roll för vår sociala och ekonomiska framtid.

Hela stadsdelar riskerar att hamna i utanförskap när alla invånare med resurser och nätverk flyttar någon annanstans. I Norges huvudstad Oslo pågår en tioårig satsning på stadsdelarna i Groruddalen. Här bor endast ett fåtal infödda norska familjer kvar, och inga nya flyttar in. I skolornas lågstadieklasser går endast få etniskt norska barn. I en del klasser inga alls.

- Familjerna flyttar för att de tror att deras barn inte kommer att lära sig norska ordentligt. Men studieresultat har inget med etnicitet att göra. Detta är bra skolor, säger Per-Øystein Lund, projektkoordinator på Plankontoret för Groruddalen.

Social bakhrund går i arv

Istället handlar det om social bakgrund. Om hela stadsdelar befolkas av människor utan arbete, ekonomiska resurser och sociala nätverk, är risken större att även deras barn går samma framtid till mötes, säger professor Roger Andersson i NODES-projektet.

- När vi började med den här forskningen trodde vi att de nordiska välfärdstaterna skulle kompensera och utjämna de så kallade ”grannskapseffekterna. Att det inte skulle ha så stor betydelse var man bor. Men nu kan vi se att det spelar roll.

Men är det så konstigt då, att en familj som har möjlighet att bosätta sig i ett ”bättre område” också gör det. Är det inte förståeligt?

- Jo, det är naturligt och ingenting att moralisera över. Däremot bör politikerna ställa sig frågan: hur kan vi planera våra bostadsområden bättre?

Thella Johnson

Spotlight: Myten om om invandrarförorten.