Hbl: När humorn blir intolerans

Hbl: Olav S. Melin: När humorn blir intolerans 26.9.2013

Det som är gemensamt för de sannfinländska kommentarerna är en dold intolerans förklädd till svart humor.

Här är några exempel från de senaste årens politiska debatt i Finland. De har något gemensamt förutom att de är kommentarer av sannfinländska politiker.
”Muslimer strömmar som en trojansk häst i miljoner till väst och inväntar en inbjudan till jihad,” skrev riksdagsman Teuvo Hakkarainen i sin politiska översikt efter sommaren och jämförde muslimerna med våldtäktsmän och terrorister. Utrikesminister Erkki Tuomioja utnämnde han till imam.
För snart två år sedan gjorde han ett annat uppmärksammat uttalande: ”Sänd alla homon, lesbiska och somalier till Åland. Då får vi se vilket modellsamhälle de åstadkommer, ett recept för SFP som brukar beskylla sannfinländarna för att inte beakta minoriteterna.”
Riksdagsman James Hirvisaaris assistent Helena Eronen föreslog våren 2012 i en blogg att utlänningar, finlandssvenskar och personer som tillhör en sexuell minoritet skulle åläggas bära ett särskilt märke på ärmen.
När riksdagen diskuterade frågan om de homosexuella och lesbiskas adoptionsrätt undrade Pertti Oinonen när någon föreslår att en människa ska få ingå äktenskap med sin hund.

De här är bara några av de exempel som väckt anstöt i offentligheten. De sägs stå för en humor som alla inte förstår, en svart sannfinländsk humor. Tyvärr har saken varit avfärdad med det och någon närmare analys av fenomenet har inte gjorts.
Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap i Göteborg, tog bladet ur munnen när han i ett föredrag på biskop Björn Vikströms 50-årsseminarium konstaterade att humorn kan vara ett uttryck för förtryck. Man uttalar sig nedlåtande om andra för att visa sin överlägsenhet.
Det som är gemensamt för de sannfinländska kommentarerna är en dold intolerans förklädd till svart humor.
En EU-barometer, som mätt toleransnivån i medlemsländerna, visar att Grekland är det minst toleranta landet i Europa mot nationella minoriteter, flyktingar och asylsökande. Det land som är mest tolerant mot minoriteter är Sverige. Ändå ökar de sociala konflikterna mest i Sverige. Hatbrott mot muslimer och judar blir allt vanligare. Det nationalistiska Svenskarnas parti appellerar med ett raspolitiskt program till anhängare som övergett Sverigedemokraterna. Och Svenska motståndsrörelsen manar vid sina demonstrationer till väpnad kamp.

Vad EU-barometern inte visar är, att det finns en dold intolerans som kommer i dagen när den egna tryggheten upplevs hotad. Finland är ett typiskt exempel. När den ekonomiska situationen försämrats stärker de populistiska krafterna sin ställning med en minoritets- och främlingsfientlig politik. Det ökande motståndet mot svenskan och finlandssvenskarna ska också ses i ljuset av detta.
Toleransen i nationalstaten ligger stilla eller förskjuts i en enda riktning, hävdar författaren Michael Walzer. Det behöver knappast tilläggas att den riktningen i en tid av regression är mot en ökad intolerans mot alla slag av minoriteter.

Olav S. Melin arbetar med samhälls- och medierelationer
på tankesmedjan Magma.