keskiviikko 3. elokuuta 2011

Vasabladet: Vad kostar du, lilla vän?, frågar Sannfinländaren

Vasabladet, pääkirjoitus: Viveca Dahl: Vad kostar du, lilla vän?, frågar Sannfinländaren 3.8.2011

"Hatpratet" riktas nu mot oss, anser Sannfinländarna. Det gör att hatet nu är ett problem.

Mikael Jungner, socialdemokraternas partisekreterare, anser att sannfinländaren Jussi Halla-aho borde förstå att lämna sin post som ordförande för riksdagens förvaltningsutskott. Statsminister Jyrki Katainen (Saml) vill inte uttala sig (Yle 2.8), säger bara att det är Sannfinländarnas sak. Katainen har i princip rätt, om man enbart ser till de regler som styr samröret mellan regeringspartierna. Men det är svårt att frigöra sig från intrycket att statsministern samtidigt tvår sina händer. Jungner i sin tur är aningen sent ute; Jussi Halla-aho åsikter är ingen nyhet.

Maria Tolppanen, sannfinländsk riksdagsledamot från Vasa, beklagar i en insändare inne i tidningen att "hatpratet" nu - enligt henne - riktas mot Sannfinländarna.

Precis allt som sagts om Sannfinländarna i kölvattnet av tragedin i Norge har garanterat inte varit sakligt. Men samtidigt får Sannfinländarna nu kanske en aning om hur det är när ett genomträngande, bitvis illvilligt strålkastarljus riktas explicit mot en speciell grupp.

I Vasa har Sannfinländarna bland annat lämnat in en motion om en grundlig utredning av kostnaderna för flyktingmottagningen. Personerna bakom motionen föreföll inte helt nöjda med svaret de fick, eftersom de var övertygade om att summan egentligen är högre.

Ja, hur mycket kostar flyktingar och asylsökande oss? Det får man givetvis både fråga och utreda. Man man kan i så fall också ställa frågor om vad andra grupper av människor kostar. Och en ytterst viktig följdfråga om hurudant samhälle vi får, om vi ensidigt fokuserar på vad människor kostar.

Vad kostar en finländsk alkoholist? Drogmissbrukare? Psykiskt sjuk? Utvecklingshämmad? Dement?

För det är väl inte så att en människa med epitetet finsk/finlandssvensk får kosta vårt samhälle hur mycket som helst, medan en som saknar det epitetet helst inte ska kosta något alls?

Ett motargument är att den finländska mänskliga "kostnadsposten" kanske ändå i något skede av livet betalat skatt och därför får kosta. Men det är inte alla gånger fallet och proportionerna inbetald skatt-vårdkostnader än inte alltid till fördel för vår gemensamma penningkista.

Vill man se snävt nationalistiskt på den här frågan bör man i jämlikhetens namn också tillåta att andra nationalstater gör sammalunda. Vad kostar finländarna i andra länder dessa stater? En majoritet av finländarna utomlands är goda skattebetalare. men undantag finns alltid. Borde finländare i Sverige, som länge levt i spritens skugga, skickas hem, med en räkning för erhållet socialbidrag, riktad till den finska staten i handen?

Ett snävt nationalistiskt sätt att se på världen är problematiskt i en tidsålder då tusen och åter tusen band binder oss samman och miljoner rör sig över landsgränserna, under lyckliga eller mindre lyckliga stjärnor.

Maria Tolppanen är i sin insändare ärligt upprörd över massakern i Norge, i likhet med (nästan) alla andra. Invandringskritik innebär, skriver hon, att kräva att vi "tar ansvar för de människor som kommer till landet. Var och en av dem borde få möjlighet att bli språk-, skriv- och läskunniga samt att få en yrkesutbildning och arbete."

Det åstadkommer man inte genom att framför allt intressera sig för vad flyktingmottagningen kostar, som Sannfinländarna gjort i kommun efter kommun. Viljan att sätta något i andra vågskålen, att beakta vad människor utifrån på sikt kan tillföra vårt land, har inte varit påfallande. Sannfinländarna har lika stor rätt som alla andra att behandlas jämlikt och sakligt och slippa "hatprat.". Men de har också en skyldighet att behandla andra jämlikt och att avstå från att ge spridning åt halvsanningar och förenklingar gällande de mångfacetterade faktorer som styr världens flykting -och migrantströmmar.

Viveca Dahl